Jag har säkert skrivit de tusentals gånger men jag gör det igen.
Tänk om jag hade lyssnat på dem dumma kommentarerna man fick när man väntande barn, att man inte skulle klara de och att de va fel att behålla ett barn när man inte var tillsammans med pappan. Tänk om jag hade lyssnat på dem att jag skulle gjort abort.
Då hade inte min Benjamin funnits idag.
Jag är så otroligt stolt över mig själv, att jag faktiskt har visat Alla människor som hade negativa tankar kring att jag väntade barn.

Jag har alltid klarat att ta hand om min son. Jag får alltid så fina och rörande kommentarer om vilken bra mamma jag Är, hur bra uppfostrad Benjamin är.
Jag är så otroligt stolt att jag har klarat allt de här, ensam dessutom. Alla sjukhusbesök särskilt de senaste. Det har vart en kamp men jag känner verkligen hur jag har vuxit som människa.

Sen ska vi ju inte glömma hur stolt jag är över Benjamin.
Att han enbart 2 dagar gammal blev gipsad. Att han krigade sig igenom 9 veckors gips när han egentligen bara skulle haft 4 veckor.
Att han ändå försökte vara tålmodig med den där läskiga skenan. Men efter ett tag funkade det inte.
Att han ändå kämpade igenom andra skenor på vägen. Att han sedan kämpat sög igenom en operation, det är jag nog mest stolt över. Inte ens 1,5år gammal.
Två dagar senare var han uppe å hoppa som om ingenting hade förändrats.
Att han även började dagis och tog de så bra son han gjort även fast han är otroligt mammig. Det är sjukt vad stolt man kan vara.

Valet jag gjorde, att jag skulle bli din mamma. Det är de bästa beslutet jag någonsin har tagit.
Att få se dig utvecklas för varje dag är helt underbart.
Att få spendera varje dag med dig är för mig helt magiskt. Jag är så tacksam över att jag fått dig min son. Utan dig är jag absolut ingenting.
Du gör mig hel! <3