2013 börjar lida mot sitt slut. Jag kan faktiskt med ärlighet säga att de har varit det bästa året hittils.

1 Januari flyttade jag äntligen hemifrån.
19 Januari fick jag min älskade och finaste Sessan buuus <3

Den 26 Januari plussade jag på stickan och fick reda på att jag var med barn.
Coolaste känslan jag någonsin varit med om.

8 Maj så fick jag reda på att de var en liten Benjamin jag väntade.
Min längtan blev bara större för varje dag som gick!
Det häftigaste jag någonsin har varit med om, vänta mitt barn!

Den 2 Oktober så kom min son äntligen ut. Efter mycket kämpande, då min graviditet var väldigt jobbig. Min förlossning gick hur lätt som helst säger mamma för den tog 10,5 timme från första värk tills han kom ut. Men de obehagligaste var krystvärkarna och det var dom som var jobbigast.
Men han kom ju ut iaf :)

När Benjamin var 2 dagar gammal fick vi reda på att han hade klumpfot, att han skulle börja sitt liv med gips.
Den dagen gick hela världen i kras för mig. Jag visste inte vad klumpfot betydde och dom förklarade inte jätte mycket heller mer än att han skulle ha gips ett antal veckor och sen någon konstig skena. När jag googlade på skenan så såg den hemsk ut, skulle min älskling ha en sån? Usch nej vill inte!
Klarade inte av att vara kvar på bb, dom ville inte skicka hem oss för dom ville ha koll på Benjamins nygipsade fötter så inte gipset satt för hårt.
Efter mycket snack med läkare och barnmorskor så fick jag permission men bara om jag åkte hem till mamma.
Allt var bättre än att stanna kvar på bb..

Året har ju faktiskt inte bara gett mig glädje utan mycket tårar oxå.
Tårar för att graviditeten var så himla kämpig, många ggr jag ville ge upp.
Tårar för att jag blev sårad av en kille jag verkligen tyckte om.
Tårar för att jag förlorat massa vänner.
Tårar för att de vart alldeles för mycket drama här.
Men på något sätt så har all glädje vägt upp tårarna.
Tårarna har inte spelat någon roll, jag har rn fin lägenhet, en fantastisk son, en underbar katt och snart en misse till.
Så jag klarar mig gott och väl :)

Jag vill bara skrika rakt ut.
Vill att du ska höra mig, förstå mig.
Men hur jag än gör så tar du allt på fel sätt.
Vill skriva allt, så du förstår men här är inte rätt forum.
Jag får gå den hårda vägen nu, vägen jag aldrig trodde att jag skulle behöva gå.
Jag har slut på idér, slut på energi, slut på tålamod.
Jag har stått ut länge nu.
Nu har de gått så långt att jag stängt av mina känslor.
Mina känslor ang dig.
Bryr mig inte längre, eller jo det är klart jag gör och kommer alltid att göra.
Men det är ditt val nu, inte mitt.
Måste lägga den energin och de tålamodet på min älskade son.
Gör vad du vill, din förlust inte min.

Ni förstår förstås ingenting och jag skrev inte detta för att ni ska förstå, jag skrev för att jag var tvungen att skriva av mig.

Jah har hittat en rolig app där man kan göra sina egna bilder :)
Tänkte slänga upp bilder så får ni se :)
Den heter piclab om ni är intresserade av att ladda ner den :)

Jag önskar varje dag att mina önskningar går i uppfyllelse..

Idag har dagen gått åt till att samla all energi och fixa och dona här hemma :)
Den började dock med att jag kollade igenom alla julkalender avsnitt så jag är ikapp och snart börjar ju dagens avsnitt :)
Tycker de hör till julen att kolla på julkalendern eller vad tycker ni? :)
Sedan klockan 8 kommer solsidan sen blir de bums i säng för imorn ska vi upp tidigt!
Jag ska på möte och Benjamin ska vara hos sin mormor under tiden :)

De där ask.fm är verkligen jätte kul! Jag äkskar ju att svara på frågor och ingen fråga är för dum :)

Ja nu finns även jag där.
Lite skeptisk till sidan men vi får väll se hur länge jag stannar där.
Ni som inte vet vad det är för sida så är de en sida ni kan ställa frågor till mig och jag svarar!
Så undrar ni något vad som helst gå in och ställ era frågor :)

http://ask.fm/emmaahallin

Ikväll är en kväll jag verkligen önskade att jag hade en pojkvän.
känner mig så himla ensam ikväll och vill krypa ner i soffan tillsammans med den jag vill leva mitt liv tillsammans med.
En jag skapar minnen med. En jag kan luta mig mot när jag inte mår bra.
En som tar hand om mig och gör mig lycklig.
Någon som alltid finns där för mig och älskar mig för den jag är.
Finns de någon där ute för mig med?!
Troligtvis inte för alla sviker ju efter ett tag...

Jag är en väldigt lojal och naiv människa vilket har både sina för och nackdelar.
Som tur är har jag min mamma som kan säga till mig när jag är alltför lojal och naiv. Jag litar blindt på alla människor, tror gott om dom flesta.
Så det är inte så konstigt att jag gång på gång blir sviken av såkallade vänner.
Så jag vet inte vart jag har vissa personer i mitt liv längre.
Den ena ljuger ju värre än den andra.
Så därför umgås jag just nu enbart med min mamma och mormor samt Benjamins pappa ibland.
Orkar inte umgås med någon annan med tanke på att jag inte vet vad man ska lita på och inte.