Ibland när jag saknar dej så tänker jag på oss och alla minnen som vi delat. Ibland när jag tänker på dej så känner jag hur mina tårar faller ner för kinden.
Jag tänker tillbaka på tiden som har varit, på våra minnen, på våran kärlek. Usch vill inte tänka på de, får bara ångest över vad som vart.
Allt jag sagt har jag faktiskt menat.
Det enda jag har kvar är de finaste jag har, de är minnena med dej och dom kommer alltid leva kvar. Tack, tack och adjö, jag minns nog en del men hejdå min kära vi finns nog inte mer.
Dagar som gått har nu blivit till ett minnen, vill inget annat än att glömma den tiden.
Saknar dom stunderna vi skrattat och myst, alla minnen vi har, har du raderat dom?
Jag vet att du hatar tanken på att jag skaffat en ny men jag kunde inte vänta en evighet på dej. Jag sa att jag skulle men de gick inte. Snälla förlåt mej, ta min ursäkt så godtar jag din.
Har du glömt all den kärlek jag gav till dej? <3

Jag har suttit och tänkt på de här med namn. Jag vet att de är ett tag kvar men ändå roligt tycker jag :)
Det är inte lätt att bestämma sig heller och verkligen inte när man inte har någon att diskutera det med.
Men om ni har några förslag eller så är det bara att kommentera :)

Kunde ingen ha berättat hur jobbigt de va att vara gravid?
De är fan ingen dans på rosor, är de inte de ena så är de det andra..
Börjar ju gråta för ingenting, så sjukt jobbigt samtidigt som man känner sig så sjukt jävla ensam!
Ååååh!
Orkar inte!!! :'(

Jag lovade ju ett inlägg med tankar kring graviditeten. Eftersom humöret är upp och ner och tankarna fladdrar runt åt både höger och vänster så har de inte varit lätt att sätta sig ner å skriva. Men det är väll så när man är gravid antar jag.

Jag ångrar inte en sekund att jag valde att behålla barnet. Att ge embryot dn chans är något jag är väldigt glad över men även väldigt rädd. Hela mitt liv ska förändras, jag har dock inte förstått ännu helt att jag ska ha barn. De känns så overkligt på nått sett, ändå har jag sett ultraljud å sådär eftersom jag har problem med magen.
Första gången var de dock bara en prick som blinkade, det var tydligen hjärtat som slog. Andra gången var de en pytte liten varelse med både armar och ben. Såg mest ut som en alien :p hahah
Den 8:de maj ska jag på ultraljud igen, de kanske blir mer verkligt då, för då ser man ju verkligen att de är ett barn.
Jag vill så gärna att tiden ska gå snabbare så jag får se min älskling <3

De känns dock väldigt ensamt att vara själv och gravid, ingen som klappar på magen, ingen som pussar på magen. Ingen att dela tankar med, ingen att dela namnförslag med. Fast de här visste jag ju iofs redan från den dagen jag valde att ge embryot en chans. Men trodde inte att de skulle vara såhär ensamt.
Det är tur att jag har Sessan :) hihi

Jag längtar så efter ultraljudet och att tiden ska gå snabbare så jag får hålla mitt älskade barn i min famn <3

Nu har nu fått lite insikt på mina tankar iaf :) Nu ska jag fortsätta kolla på skilda världar i min sjukstuga här hemma :)

Puss & Kram!

Allt som jag trott att jag har haft har egentligen aldrig funnits och allt som jag har gett till andra har jag aldrig fått tillbaka.
Jag vågar aldrig ge mitt hjärta till en annan själ, allt svek från de förflutna är något jag fortfarande bär.
Jag har svårt att lita när folk vänder ryggen till, den enda jag kan lita på är min egen spegelbild.
Jag är rädd att bli sårad, de finns ingen värre känsla, att våga släppa in en ny, det är klart det finns en rädsla.
För tanken att bli sviken igen den finns ju alltid där.
Hur ska jag kunna släppa allt när jag känner såhär?
Jag har alltid haft sån otur, jag vet att alla inte är likadana men att vara ensam och bli lämnad börjar bli min vana. Jag har förlorat så många pågrund av min osäkerhet, vill känna lycka men känns som jag inte är värd det. Jag försöker gå vidare med mitt krossade hjärta men innerst inne vet jag att jag förtjänar det bästa.
Jag ska inte ge upp, jag kommer att hitta min prins för någonstans där ute så vet jag att den rätta finns.

Jag förstår inte hur vissa kan må bra av att såra mej, jag är en person med känslor precis som dej.
Tänk er att alla falska ord ni säger, allt ni gör har gjort att jag idag känner mej förstörd. Men det är väll något ni aldrig ens har en tanke på när ni sliter mitt hjärta itu och sedan väljer att gå.
Alla falska löften ni ger, saker ni aldrig menat. Klart att jag har svårt att tro att äkta kärlek existerar.
Det gör så ont inombords, vad gör jag för fel?
Jag är inte längre hel och det är tack vare er.
Jag vill bara någon gång få känna mej lycklig och hitta någon som faktiskt tar allting på riktigt. För jag börjar bli trött på att alltid känna såhär, vill bara att någon ska ta mej som den jag är. Men jag kämpar vidare för hoppet finns alltid kvar. Jag vet att jag kommer att hitta den rätta en vacker dag.

Ge mej en chans och jag ska ge dej allt jag har. Du vet vem du är, du stavas undebar.
Du är den finaste som finns som vandrar på vår jord. Jag kommer aldrig släppa taget för jag håller mitt ord.
Det ska va du va jag, vi ska vandra hand i hand, igenom eld skog och vatten ska vi finnas för varann.
Jag ska skrika ditt namn över hela Atlanten, vill bara att vi två ska bli ett!
Du är så underbar och du förtjänar mycket mer, jag tycker om dej bby! Hoppas dagarna blir fler!
Du är så himla fin, undebar och vacker, jag behöver inte leta för jag har funnit den skatten.
Om jag fick bestämma skulle vi dela liv föralltid, du byggde upp en kvinna från en flicka utan framtid.
Jag tycker om dej bby, skulle göra allt för dej. Du är prinsen i mitt liv och betyder mycket för mej.
Prinsen i mitt liv det ska va du & jag.
Du & jag mot hela världen, ja sagan ska bli sann. Jag kan se oss framför mej när vi håller hand i hand. <3

De är roligt att kolla igenom bilder på magen och se hur mycket den växt på kort tid :)
Så jag passade på att göra ett litet collage med fyra bilder från olika veckor som jag tänkte dela med mej utav :)

Jag är rädd att misslyckas, uppgiften är ju så stor.
Men jag lovar dej att jag ska göra allt i min makt för att bli världens bästa mor!
Du är så otroligt efterlängtad och jag håller dej redan så kär, det kanske låter konstigt med tanke på hur liten du faktiskt är.
Jag kallar dej redan för min lilla skatt och om sanningen ska fram drömmer jag om dej nästan varje natt.
Så nära men ändå så långt borta.
Visst är det sant men snart får vi träffa dej om bara ett litet tag.
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter dej, tänk första gången jag får hålla dej i min famn det kommer betyda så oerhört mycket för mej.
Jag är rädd att misslyckas, uppgiften är ju så stor.
Men jag lovar dej att jag ska göra allt i min makt för att bli världens bästa mor ?