Måste börja med att säga att jag precis läste en kommentar där personen i fråga inte stod för vem den var. Sen påstå att jag vart med 3 st killar detta året och att jag ska skapa en trygghet till mitt barn.
hmm.. jag har haft J sen i januari så de tycker jag var skumt och Benjamin kommer få den tryggheten han behöver. Jag sätter alltid honom i första hand.

Sen har jag lite andra tankar, jag som mamma har jag rätt att bestämma vem Benjamin ska träffa och inte?
tex om jag inte tycker om någon som Benjamins papps umgås med har jag då rätt att säga att jag inte tycker att den personen är någon som Benjamin ska umgås med?
Jag vill ju bara hans bästa.. <3

Är de inte de ena så är det de andra. Alltid ska man såra någon. Hur jag än gör blir någon sårad, 2 timmars sömn usch orkar inte.
Att leva med mig är som en berg och dalbana, alltid vart. Just därför har jag svårt att hålla kvar killar. Dom orkar inte, jag klandrar dom inte. Har själv svårt att leva med mig i ett förhållande. Jag ska alltid vara killen till lags sen efter ett tag går jag efter min egen vilja å de är självklart att killen börjar undra då varför jag hela tiden ändrar tankar och beteende.
Ska de vara såhär att man ändrar sig, ska killen verkligen behöva oroa sig vad som hela tiden kommer ändra sig?
Har alltid undrat vad de är för fel på mig.
blööö...
Försöka få lite sömn kanske?
Jovisst, var bara tvungen att skriva av mig...
Jag kämpar varje dag för att ändra på mig, att funka i ett förhållande men hur gör man?

Det är inte konstigt att jag är ett nervbrott. Det är inte konstigt att jag har så mycket tankar i min hjärna.
Det är fan inte konstigt att jag snart bryter ihop!
Hade de inte vart jobbigt att prata om hade jag skrivit de här på bloggen men nej de går inte, bättre att hålla de inom mig.
Tur att jag har mina närmaste runt omkring mig, som stöttar mig och ser under mitt falska leénde att jag inte mår bra.
Jag måste må bra, jag ska ju bli mamma, är det inte då man ska vara glad? Jag måste ju må bra när mitt barn kommit till världen. Min son, min älskade Benjamin!
Ja tro inte att de är pga han jag mår dåligt flr de är det absolut inte. Har alltid längtat efter att bli mamma och jag kan knappt bärga mig tills min älskade son ligger i min famn <3
Men vissa dagar vet jag inte vad jag ska ta mig till, jag går runt som ett nervvrak, ända gången jag känner ett inre lugn de är när jag får åka ut till frista, där hör jag hemma. Längtar så tills jag får flytta tillbaka!

Jag har alltid varit den som flytt ifrån mina problem. Jag har blundat för det hemska som jag aldrig velat se.
Det är något jag nu får jobba på, så de blir en ändring så jag tar tag i mina problem.
Känns som jag står ensam på lilla stigen, ut mot skogen, bort från jorden. Kan någon ge mig kartan som visar vägen till solen?
För jag får gå med ångesten som äter upp mig inifrån. Jag ser hur mitt liv bara flygit förbi medans jag bara har kollat på. Jag har blivit nedtryckt av de som har kallat sig mina vänner.
Jag isolerar mig själv, vill inte öppna mig för någon.
Jag vill så gärna tro att alla gåtorna blir lösta men vet inte om de går.
Men jag tänker försöka!

Hade så många vänner i höstas men vart är allihopa nu?
Ni kommer aldrig att kunna kalla er för min vän igen nu när ni bara försvunnit. Försvinna för att jag väljer en annan riktning i livet, att få barn, att bli mamma.
Det sägs att den dagen man får barn den dagen märker man vilka som är ens riktiga vänner. Stämmer sjukt bra, Benjamin är inte ens född och ni har redan stuckit?
Fuck off...

Idag känner jag för att skriva om min lycka!
Ja jag är så otroligt lycklig, jag har hittat mig en kille som är allt de jag någonsin har önskat och letat efter.
Vi har inte alltid haft de lätt, började träffas i januari och de visade sig att jag var gravid och de är inte med honom. Han valde att stanna kvar, jag kan inte ens tänka mig hur jobbigt de kan vara för honom vissa dagar att veta att hans kärlek är gravid med någon annan.
Men vi pratar om saker och ting vilket jag aldrig vart bra på. Men allt känns så himla rätt med honom. Det jag känner för honom är lycka på hög nivå!
Han finns alltid där för mig när jag mår dåligt. Finns inget underbarare än att få ligga i hans famn och bara känna trygghet och kärlek.
Den tryggheten och kärleken jag får ifrpn honom har jag aldrig känt med någon annan.
Om den rätta finns så har jag funnit honom <3
Jag vet att jag sagt att jag vart kär innan, men hmm.. undra om de vart på riktigt? Undra om jag vart kär eller bara intalat mig att jag vart de. För de jag känner nu har jag aldrig känt innan?
De är så svårt att förklara vad de är jag känner !
Det tog lång tid innan jag fattade att jag föll för J, men är glad för varje sekund jag får dela tsm med honom. Lycklig att han aldrig gett upp hoppet om oss hur mycket jag än sabbat saker å ting.
Men han är den första som fått mig att tänka, tänka på vad jag gör, vad jag säger, tänka på ett annorlunda sett. Han har fått mig att vakna upp till verkligheten så jag inte sitter i min lilla bubbla <3
Kärlek på hög nivå! <3
Tack för alla underbara dagar J, och fler ska dom bli! Massa kärlek <3 <3

Ja Benjamin är namnet på min son som är beräknad den 4de oktober. Graviditeten flyter på som den ska och jag mår väldigt bra! :-)
Jag längtar tills dagen då jag får ha honom i min famn, få se hur han ser ut. Är så nyfiken! :-)
De flyter på mellan mig å killen jag träffar. Han är helt underbar och jag har aldrig varit kärare än vad jag är nu och jag blir bara mer och mer kär ju längre tiden går. Det är med honom jag vill leva mitt liv med, med honom jag ser en fantastisk ljus framtid tsm <3 <3

Här nedanför kommer bilder på hur mycket min mage växt, är i vecka 23 nu så tiden går snabbt och han sparkar som bara den! En riktigt liten livlig krabat! Mammas hjärta <3