Innan jag plockar in disken i skåpen och fixar iordning allt annat som ska fixas tänker jag skriva lite.

Känner att jag behöver det.

Hmm.. 

Ja vart ska vi börja?

Jag har så sjukt mycket som behöver komma ut.

Men kan inte skriva allt eftersom de är såpass många som läser min blogg och jag vill inte dela med mej av allt.

De delar jag bara med min bästa vän.

Jag är så sjukt glad och lycklig över att min Natha äntligen kommit tillbaka till Borås.

Hon ska bo här nu och jag kan säga de att de va längesen jag var så glad.

hon är underbar vän som jag har känt jätte länge sen blöjan typ.

Jag älskar henne och vi är lika knas båda två!

Många tankar går runt nu när jag ska flytta.

Ibland undrar jag varför jag accepterade och tog denna lägenheten.

De har vart jätte bra för mej, har växt som fan.

Fått lära mej att klara mej på egen hand och sådär.

Blivit mer självständig.

Men fan..

Gick de inte lite väl fort?

Va de verkligen bra?

Vad händer nu?

Ja lite av tankarna jag har..

Usch och fy.

Orkar inte.

Vill inte

Vet inte.

Jag ska klara detta, Vi ska klara detta.

Gör vi de?

Jag vet ingenting längre och känner inte särskilt mycket livslust.

Jo de gör jag väll men känner inte för att kämpa.

Är det värt att kämpa för?

Jag är inte så säker längre.

Denna goa bild får avsluta detta inlägget..

Ha de bra..

Ciao!

Jag blickar framåt med en tår i ögat.
Men jag känner inombords att allting blir bättre.
För det spelar ingen roll vad som än händer för jag vet att jag lär mig av alla misstag.
Så jag stannar kvar och krigar för jag kommer aldrig att besegras.
Jag tror att allting har en mening.
Men ofta är det svårt som nu då allting känns så kallt.
Men jag kämpar för det är mitt enda val.

Hur det än känns här i mörkret får jag inte blicka ner nu
Och jag måste tro på framtiden
För jag vet att efter regnet kommer solens strålar fram och
Jag vet att allt blir bra igen

Ingenting kommer bli bättre av att deppa ihop
Tar hellre tag i saken krigar och gör sak av mitt rop
Jag tittar bak jag tittar fram och vet nu vart jag ska gå
Jag följer ljuset nu istället för att bara se på
Och jag hoppas att tiden läker såren.

Dagen kommer komma då man blir nåt annat än man var
Och jag är redo för det steget som jag vet jag måste ta
Det jag vill säga är att hur svart det hela verkar, blir det ändå gryning efter natt.

Jag orkar inte mer, nu får det vara slut
Jag knyter mina händer tittar upp så svara nu.
Säg ska det va såhär, är detta meningen?!
Allt jag vill är att i spegeln kunna se mig le igen och jag vet att om jag bara fortsätter kämpa, fortsätter att hålla blicken uppåt så är jag på rätt väg. 

Det som jag nu vill säga till dig är att försök inte gömma dig för verkligheten hinner ifatt dig.
Du vinner i takt med att du lär dig och går vidare
Och inser att framtiden erbjuder nåt finare

Satt och kollade igenom massa gamla bilder på mej själv. Ego kanske men vafan ville se hur jag har förändrats. Ja gud vilken förändring de är på mej, inte bara till de yttre utan min personlighet oxå. Har ju jobbat i flera år med mej själv och försökt hitta vem jag är. Jag kan med ärlighet säga att jag fortfarande inte vet vem jag är ännu. Kan fortfarande bli rädd för vissa handlingar jag gör och undra vem fan de va som gjorde den handlingen t.ex Blir rädd för mej själv ibland! 

Tänkte slänga upp bilder från år till år och skriva vem jag var då och hur jag förändrats genom åren. Inte så kul för er att veta kanske men de är kul för mej att gå in å läsa sen hur jag tänkte då m.m

Vi börjar med år 2006.

Då var jag en ganska eller väldigt blyg tjej. Sa inte särskilt mycket, va väldigt tillbaka dragen och öppnade inte upp mej för vem som helst. Hade ändå många vänner och en pojkvän. min första pojkvän dessutom! Jag hade då svårt att veta vem jag var, så bytte stilar hela tiden typ. Såhär såg jag ut då, snyggt va?   

Sen har vi 2007.

Jag var fortfarande blyg och tillbakadragen men inte lika mycket som året innan, för nu hade vi flyttat in till stan och då var man ju tvungen att tuffa till sig lite. Jag gick från "emo" till "fjortis". Jag ville ju passa in i stan, men tyckte inte om stan särskilt mycket så åkte mer än gärna ut till frista å umgicks med mina vänner där. Jag tyckte människorna i stan va så uppkäftiga och jag kände mej så obekväm när jag var med dem. 

Så går vi till år 2008.

Jag var inte längre särskilt blyg och hade lämnat dom flesta vännerna i frista för att umgås med dom i stan. Orkade inte sitta på frista bussen varje dag och dom här i stan var ju mycket roligare. Jag lyssnade inte längre på vad mamma hade att säga och sket totalt i hennes regler. Vad skulle jag med dom till? Jag umgicks nästan eller oftast bara med killar och var oftast ensam brud.  Jag gillade det eftersom då stod jag i centrum. Jag blev bara mer och mer uppkäftig mot mamma. Jag var ute hela nätterna. Tror de va här under den här tiden jag var som mest osäker på mej själv om man tänker på mitt beteénde .. Det slutade iaf med att jag fick börja Camp Neptun.

År 2009 då.

Fick fortfarande hjälp från Camp Neptun, va fortfarande ganska tyken mot mamma och lyssnade inte alltid men de hade blivit bättre och jag var er säker på mej själv och vågade stå för mina handlingar men va fortfarande rädd för vissa saker jag kunde göra när de bara blev svart för ögonen. Socialen hotade med att skicka bort mej från borås, då blev jag rädd på riktigt och visade att jag kunde sköta mej på hemmaplan. Då va jag inte lika tuff längre kan jag lova när dom hotade att jag skulle få flytta ifrån min älskade mamma.. 

Jag slutade även umgås med vissa personer som fick mej att må dåligt och känna mej osäker.

Sen kom dagen som bröt ner mej totalt, min bästa vän dog. De va då jag insåg vilka jag skulle ta hand om och vilka jag inte skulle lägga ner energi på.

År 2010.

Jag var mer säker på mej själv nu än vad jag någonsin hade varit. Allt gick som på räls. Hade lärt mej vilka som var mina riktiga vänner och för en gångs skull va jag lycklig! Jag var en glad Emma, jag och mamma kom la någorlunda överrens iaf bättre än på många år. Jag va absolut inte blyg längre, jag kände mej stark! Jag hade bevisat för så många att jag kunde, jag va inte bara elak och trotsig! Jag kämpade mej upp efter Malins död, tror hon fanns med mej och stöttade mej för jag mådde bra i mej själv för en gångs skull! Jag var så stolt över mej själv tills dagen som bröt ner mej i helvetet igen.. Jag blev gravid.. Många tankar, många idioter som tryckte ner mej. Nämner inga namn. Men jag orkade inte vara stark nog att skita i dom, så jag gjorde abort, den värsta dagen i mitt liv. Aldrig någonsin igen tänker jag göra en abort! Men som allt annat så blev jag stark och tog mej igenom de oxå.

2011/2012 då, vad hände då?

Jag började fristad folkhögskola och sen jag började där har jag växt i mej själv något så fruktansvärt, tror dock inte bara att de är pga skolan. Även för att när jag började där så hade jag vart singel i över 1 år. Under tiden jag var singel så hittade jag mej själv. Jag har lixom hela mitt liv hoppat från ett förhållande till ett nytt. Har aldrig varit själv. Men jag kan ju säga att även om de var ensamt vissa stunder så älskade jag singel livet! Jag älskar mej  mer än någonsin just nu. Är glad att jag gått igenom allt som jag gjort för hade jag inte gjort de hade jag inte varit den jag ör idag kan jag ju lova. Hittade även min älskade pojkvän på folkhögskolan! Han har öven stöttat mej och gjort mej starkare! 

Ja de här va min förändrig som jag är otroligt glad att jag skrev om och har gått igenom!

Nu ska jag röka hehe !

Puss på er!

Nu har de äntligen kommit en app så man kan blogga från mobilen, så jag tänkte testa den :) Förhoppningsvis kommer jag då uppdatera lite oftare oxå. Just nu sitter jag bara här hemma å väntar på älskling :) I helgen blir de massa bus med min familj eftersom älskling ska iväg på sm i laser :) Idag vet jag dock inte vad som händer, de märker vi väll antar jag. Får se om jag kanske drar ner på t-kvällen eller inte.
Uppdaterar senare min fina vänner :)

Vart har sommaren varit? 

Vi är lixom redan i augusti?

De har ju lixom inte vart någon sol alls, hela den här sommaren har ju bara regnat bort. Kul och vad har jag gjort?

Hmm.. Inte ett jävla skit för jag hatar att gå ut i regn! Om jag inte är på cp-humör då förstås å vill springa ut i regnet för å sedan komma in men de har lixom inte vart varmt ute och samtidigt regnat som de va förra året.

Snart börjar skolorna men ja, jag tackade ju nej till min plats. Vill inte gå om ettan lixom. Men vad ska jag nu göra, kommer ju bli sjukt rastlös eller ah de är jag redan..

Hoppas på jobb!

Flyttar ut ur lägenheten om 4 veckor ungefär, kul eller inte..

Vet inte vart jag ska ta vägen om 4 veckor, har inget hem, blir bostadlös.

De är hemskt och säga så men tyvärr är de sant..

Just nu sitter jag och kollar på två nördar som sitter och spelar..

Känner att jag vill hitta på något extremt kul idag men har jag några vänner?

Hmm.. Ja men inte särskilt många, varför är de så att många vänner lämnar en när man skaffar pojkvän?

Jag är inte typen som alltid dissar mina vänner för pojkvännen. Så de måste ju va kompisen som inte tycker om min pojkvän eller något?

Jaja, man märker ju iaf vilka som är ens riktiga vänner när kommer till att man skaffar ett förhållande (:

Jag är iaf sjukt lycklig i mitt förhållande sådeså!

Just de inatt hade jag och min kära pojkvän sjukt tråkigt så han frågade om han fick klä ut mej till en skolfröken?!

Ja jo visst får du de, så tänkte lägga ut kort på de ;)

Så ni får skratta lite (:

Kan ju inte säga annat än att min mage är grymt sexig iaf! ;) thiih

CIAO! // emmaa