Jag har alltid vart smal, men ändå haft former. Alltid fått höra att andra tjejer velat ha min kropp medans jag önskade med hela mitt hjärta att jag skulle gå upp i vikt.
Sen blev jag gravid med Benjamin och jag har sett på alla andra som fått barn hur fina former dom fått och jag tänkte att ja nu äntligen kommer jag få lite hull på kroppen. Men direkt när Benjamin kom ut så försvann allt jag hade gått upp.
De visade sig att jag hade bara gått upp "bebiskilon". Benjamin hade tagit all näring och allt jag hade stoppat i mig. Ingenting gick till mig. Så jag var nere på kilorna jag vägde innan jag väntade Brnjamin.
Tänkte inte så mycket på de för jag levde på rosa moln dom 3 första månaderna med Benjamin. När jag sedan vaknade upp ur lyckobubblan såg jag hur smal jag var.
Jag fanns inte kvar? Ställde mig på vågen och inser att jag gått ner nästan 10kg till.
Jag gick till läkaren och tog prover, vilket inte resulterade i någonting. Så nu står jag här och stampar och avskyr min kropp.
Jag har alltid vart smal men aldrig någonsin såhär. Jag har ingenting kvar, inga former ingenting.

Sen att folk säger när dom ser mig "pj vad smal du är" de hjälper inte mitt psyke för fem öre.
Det är som att du skulle gå fram till en överviktig person och säga "oj vad fet du är"
Det tar lika mycket psykiskt för mig som de gör för en överviktig person.

Jag vet inte hur jag ska gå upp i vikt. Jag funderar på att ringa en dietist och be om råd.

Jag ville bara få skriva av mig, inget jag direkt har öppnat mig med och sagt till någon.

Idag så åkte vi in till knalleland för att kika ut en bilbarnstol som är rimlig till min ekonomi. Vi hittade en, jag och mamma som vi ska köpa när pengarna rullar in :)
Blev jätte glad med tanke på att de vart problem ang den.
Sen gick jag å mamma och självklart Benjamin i affärer sen gick vi och hälsade på Benjamins låtsasmorfar på hans jobb och sedan vidare till Leos :)
Benjamin tycker bollhavet var jätte läskigt men att åka rutschkana var roligt :)

Jag är mållös, helt tom på ord. Oavsett om man menar de eller inte så säger man inte så. De handlar om ett barn, inte en docka.
Jag vill så gärna förstå ditt tänkande, förstå hur du menar med de du säger. Men tyvärr hur mycket jag än vill så kan jag inte.
Jag har försökt förstå. Men de enda jag fick ut av detta var att förstå att du inte vill.
Du har sagt ditt och jag mitt, nu vet jag precis vart du står.

Ikväll har de vart enkelt med Benjamin, han somnade nästan direkt och sen enbart vaknat utav att han tappat nappen. En gång drömde han mardröm. Höll på att skita ner mig, ett tjut jag aldrig någonsin hört från honom innan. Mammas hjärta ?
Idag har vi inte gjort nått speciellt alls. Bara vart hemma å tagit de lugnt :)
Imorn blir de stan å se om vi hittar någon bilbarnstol till ett rimligt pris som passar min ekonomi :)

De var allt för mig ikväll, nu ska jag spela farmville i sängen innan jag deckar ;)
Natti?

Ja som rubriken lyder så blir inte min dag så jätte rolig. Men måste städa sen är de ett bra sätt att samla tankarna på.
Fick la inte ett jätte roligt besked igår. Samtidigt som de känns skit så känns det ändå skönt på ett sätt. Att äntligen få ett svar.
Jag hoppas ju iaf att de blir som jag vill. Annars får jag la gå vidare iaf, på ett eller annat sätt..

Igår var vi ute hela dagen, gick till min farmor och tjöta en stund sen hem och fick tråkiga besked och sen ut igen. Jag tog med mig Benjamin ut satte han på en filt och tog även Sessan i koppel :)

Nä nu ska jag dricka mitt kaffe och fundera lite innan jag drar igång med städningen.
Ha en bra dag allihopa :)

Jag får alltid höra att Benjamin alltid är så glad och lugn, vilket han även är. Jag försöker alltid hålla mig lugn vad som än händer. De gör ju att Benjamin känner av de och blir lugn han med.
Sen kommer de ju dem som inte vet allt detta som säger att jag inte tar hand om honom. Men då tycker jag att de är konstigt att jag har ett så glatt barn. Ett barn som aldrig skriker i onödan. Han skriker om han är övertrött eller slår sig. Gnälla gör alla ungar om de handlar om nått han inte vill. Men skriker får jag höra att han aldrig gör?
Och vet ni?
Ett glatt barn är ett tryggt barn :)
Han får allt han behöver utav mig. Så ni andra kan ju ta och sluta snacka massa skit :)

Nu ska jag sluta fega mig och vara så jäkla snäll! Dax att gå den hårda vägen så de blir någon ändring någon gång.
Väntar ett telefonsamtal innan jag börjar. Jag orkar inte ha det såhär längre.
Nu ska även h*n få reda på de, jag vill ha samma svar från h*n som jag får utav dig, så nu kan du inte ljuga mer om du nu gjort det.
Det går till en viss gräns med mig men när jag tröttnar och aldrig ser en förändring då blir jag inte rolig. Vi har kommit dit nu.
Så bara för dig att krypa till kprset och stå för dina val och de du säger!

Jag är trött på att leva i en lögn där allt ska verka perfekt. Det finns ingen som har ett perfekt liv. Men de ska alltid framstå som de via nätet och har man inget perfekt liv så blir man nerklankad?
Sen finns de dom som framstår som helt perfekta men i själva verket har de skit dåligt, vad gör dom människorna? Jo dom klankar ner på någon annan så den ska falla med dom till botten.
Ta tag i ditt liv och skit i hur andra lever!
Jag bryr mig inte ett dugg om hur du lever, de är du som har valt att leva som du gör, inte mina problem.

Jag kan med ärlighet säga att mitt liv är inte perfekt, jag är lättlurad. Så därför blir jag sårad ofta. Jag är ensamstående, i mina drömmar så såg inte mitt liv ut såhär. Men nu är det som de är och de är bara att acceptera och leva efter det. Vissa dagar orkar jag inte städa. Men jag tar alltid hand om Benjamin. Ibland är jag och Benjamins pappa bästa vänner andra gånger har vi inte samma åsikter och de slutar med att vi blir sura och inte hörs av på ett tag.
Jag träffar en kille (som vän) som jag blivit sårad utav. De svider än idag men oavsett så stöttar han mig, kommer med råd och ger mig ett bra stöd och en bra vänskap.
Vissa dagar känns allt underbart att vara ensam med Benjamin vissa dagar känns skit och jag önskade vi var 2.

Jag är skit orolig över nästa återkontroll av Benjamins fötter, skenan funkar inte som den ska. Jag får inte i hälen helt, han skriker igenom nätterna tills skenan åker av då jag inte orkar mer. Hans ena fot börjar vinkla sig inåt. Men vad ska jag göra? Jo leva efter hur det är. Jag klagar inte. Det är som de är lixom. Ni som inte har barn som är födda med detta problem har inte en aning om vad jag pratar om. Det är skit lätt för er att sitta och säga att de "bara" är att ha skenan på ändå, det är inte så bara när detta har vart ett problem i 2 månader. Man orkar inte.

Idag är en dag med mycket tankar och funderingar. Jag är trött på alla människor runt omkring mig. Trött på lögner och svek.

[Bild]

Jag avskyr folk som snackar sikt om andra. Jag har själv varit en skidbackar men skulle aldrig få för mig att snacka sikt om någon nu. Då behandlar jag dom hellre som luft. Finns ingen mening med att snacka skit om andra. Vad vinner man på de? Jo har man tur vinner man lite drama..
Om jag pratar om någon så säger jag enbart sanningen, fakta kalla det vad du vill. Men då berättar jag sånt som andra redan vet om.
Men att umgås med någon man snackar skit om skulle aldrig falla mig i smaken.
Just därför har jag väldigt få kompisar jag umgås med. Jag väljer bort skit snackare. Jag klarar inte av dem.
Jag tar hellre vara på min familj och eftersom vi är såpass många i min familj såhar vi så jädrans roligt! Behöver aldrig vara någon jag inte är, kan vara mig själv.
Har någon brutit mitt förtroende en gång så kan jag vara snäll och förlåta men jag litar inte på personen igen.
De tar tid att bygga tillit för varann men de tar en sekund och bryta ner de, bygga upp de igen är nog de svåraste.

Jag var bara tvungen att skriva av mina tankar och åsikter.

Idag har vi haft massa bus här hemma, sen var vi ute en sväng och gungade sen gick vi långpromenad :)
Nu ska vi busa lite till innan det är dag för kvällsmat och läggdax :)