Det slog mig precis att min bästa killkompis sagt upp kontakten med mig i tystnad. Vissa förstod aldrig varför jag ens var hans vän men han fick mig att må bra och de bara är så. Han fick mig le när ingen annan kunde, han fick mig att tro på mig själv. Hade de inte varit för han så hade jag aldrig tagit tag i situationen med Benjamins pappa, de va han som sa till mig att jag skulle klara de. Jag saknar honom något så fruktansvärt. Låter som en sorglig kärlekshistoria men så är de inte, många trodde att jag fortfarande var kär i honom men de är jag inte, jag kom över honom för längesen men vänner lovade vi varann att vara även om vi båda kunde ha svårt att hålla de vänskapligt.

Men nu har han blockat mig och jag kan inte få tag i honom, senast vi pratade så ville han bara ha lite Space och sen poff... Borta...

Fuck it....

Jag saknar min bästa vän, son jag kunde prata med om allt mellan himmel och jord, skoja med, bråka med, gnabba med... Helvete oxå...