Det händer verkligen saker hela tiden.

Ända gången jag hinner tänka de är när jag är ensam.

Jag hänger inte ens med i mina egna svängar längre.

Vet inte vad jag håller på med.

Men de är sån jag blir när jag själv mår dåligt.

De kanske inte märks på mej eftersom jag tar på mej masken och låtsas må bra.

Men innerst inne mår jag inte jätte bra, jag kan inte säga att jag är nere på botten för de är jag inte.

Men jag saknar dej och de kan ingen ta ifrån mej.

Tro det eller ej men du är den bästa jag haft, hur ska jag kunna gå vidare?

Jag älskar dej och det kommer jag alltid att göra, du gjorde/gör mej stark.

De är din förtjänst att jag kan stå upp för mej själv.

Det kommer inte bli en lätt period men jag är tvungen att gå vidare.

Jag har mina vänner det är tack vare dom jag pallar.

Jag hittar på saker hela tiden för att slippa tänka.

Jaja nu har jag fått ut lite av att skriva här ska inte deppa ihop totalt jag ska ta tag i mitt liv.

Jag ska visa att jag är bättre än dej för det vet jag att jag är!