Det är inte konstigt att jag är ett nervbrott. Det är inte konstigt att jag har så mycket tankar i min hjärna.
Det är fan inte konstigt att jag snart bryter ihop!
Hade de inte vart jobbigt att prata om hade jag skrivit de här på bloggen men nej de går inte, bättre att hålla de inom mig.
Tur att jag har mina närmaste runt omkring mig, som stöttar mig och ser under mitt falska leénde att jag inte mår bra.
Jag måste må bra, jag ska ju bli mamma, är det inte då man ska vara glad? Jag måste ju må bra när mitt barn kommit till världen. Min son, min älskade Benjamin!
Ja tro inte att de är pga han jag mår dåligt flr de är det absolut inte. Har alltid längtat efter att bli mamma och jag kan knappt bärga mig tills min älskade son ligger i min famn <3
Men vissa dagar vet jag inte vad jag ska ta mig till, jag går runt som ett nervvrak, ända gången jag känner ett inre lugn de är när jag får åka ut till frista, där hör jag hemma. Längtar så tills jag får flytta tillbaka!