Är de inte de ena så är det de andra. Alltid ska man såra någon. Hur jag än gör blir någon sårad, 2 timmars sömn usch orkar inte.
Att leva med mig är som en berg och dalbana, alltid vart. Just därför har jag svårt att hålla kvar killar. Dom orkar inte, jag klandrar dom inte. Har själv svårt att leva med mig i ett förhållande. Jag ska alltid vara killen till lags sen efter ett tag går jag efter min egen vilja å de är självklart att killen börjar undra då varför jag hela tiden ändrar tankar och beteende.
Ska de vara såhär att man ändrar sig, ska killen verkligen behöva oroa sig vad som hela tiden kommer ändra sig?
Har alltid undrat vad de är för fel på mig.
blööö...
Försöka få lite sömn kanske?
Jovisst, var bara tvungen att skriva av mig...
Jag kämpar varje dag för att ändra på mig, att funka i ett förhållande men hur gör man?