Allt som jag trott att jag har haft har egentligen aldrig funnits och allt som jag har gett till andra har jag aldrig fått tillbaka.
Jag vågar aldrig ge mitt hjärta till en annan själ, allt svek från de förflutna är något jag fortfarande bär.
Jag har svårt att lita när folk vänder ryggen till, den enda jag kan lita på är min egen spegelbild.
Jag är rädd att bli sårad, de finns ingen värre känsla, att våga släppa in en ny, det är klart det finns en rädsla.
För tanken att bli sviken igen den finns ju alltid där.
Hur ska jag kunna släppa allt när jag känner såhär?
Jag har alltid haft sån otur, jag vet att alla inte är likadana men att vara ensam och bli lämnad börjar bli min vana. Jag har förlorat så många pågrund av min osäkerhet, vill känna lycka men känns som jag inte är värd det. Jag försöker gå vidare med mitt krossade hjärta men innerst inne vet jag att jag förtjänar det bästa.
Jag ska inte ge upp, jag kommer att hitta min prins för någonstans där ute så vet jag att den rätta finns.

Jag förstår inte hur vissa kan må bra av att såra mej, jag är en person med känslor precis som dej.
Tänk er att alla falska ord ni säger, allt ni gör har gjort att jag idag känner mej förstörd. Men det är väll något ni aldrig ens har en tanke på när ni sliter mitt hjärta itu och sedan väljer att gå.
Alla falska löften ni ger, saker ni aldrig menat. Klart att jag har svårt att tro att äkta kärlek existerar.
Det gör så ont inombords, vad gör jag för fel?
Jag är inte längre hel och det är tack vare er.
Jag vill bara någon gång få känna mej lycklig och hitta någon som faktiskt tar allting på riktigt. För jag börjar bli trött på att alltid känna såhär, vill bara att någon ska ta mej som den jag är. Men jag kämpar vidare för hoppet finns alltid kvar. Jag vet att jag kommer att hitta den rätta en vacker dag.