Kunde ingen ha berättat hur jobbigt de va att vara gravid?
De är fan ingen dans på rosor, är de inte de ena så är de det andra..
Börjar ju gråta för ingenting, så sjukt jobbigt samtidigt som man känner sig så sjukt jävla ensam!
Ååååh!
Orkar inte!!! :'(

Jag lovade ju ett inlägg med tankar kring graviditeten. Eftersom humöret är upp och ner och tankarna fladdrar runt åt både höger och vänster så har de inte varit lätt att sätta sig ner å skriva. Men det är väll så när man är gravid antar jag.

Jag ångrar inte en sekund att jag valde att behålla barnet. Att ge embryot dn chans är något jag är väldigt glad över men även väldigt rädd. Hela mitt liv ska förändras, jag har dock inte förstått ännu helt att jag ska ha barn. De känns så overkligt på nått sett, ändå har jag sett ultraljud å sådär eftersom jag har problem med magen.
Första gången var de dock bara en prick som blinkade, det var tydligen hjärtat som slog. Andra gången var de en pytte liten varelse med både armar och ben. Såg mest ut som en alien :p hahah
Den 8:de maj ska jag på ultraljud igen, de kanske blir mer verkligt då, för då ser man ju verkligen att de är ett barn.
Jag vill så gärna att tiden ska gå snabbare så jag får se min älskling <3

De känns dock väldigt ensamt att vara själv och gravid, ingen som klappar på magen, ingen som pussar på magen. Ingen att dela tankar med, ingen att dela namnförslag med. Fast de här visste jag ju iofs redan från den dagen jag valde att ge embryot en chans. Men trodde inte att de skulle vara såhär ensamt.
Det är tur att jag har Sessan :) hihi

Jag längtar så efter ultraljudet och att tiden ska gå snabbare så jag får hålla mitt älskade barn i min famn <3

Nu har nu fått lite insikt på mina tankar iaf :) Nu ska jag fortsätta kolla på skilda världar i min sjukstuga här hemma :)

Puss & Kram!