Ett längre inlägg kommer att komma när jag känner mig redo att skriva om mitt mående men just nu måste jag fokusera på Benjamin och flytten.
Så fort jag kommit i ordning i nya lägenheten ska jag ta tag i mig själv. Ringa läkare (byta vårdcentral) få svar och hjälp hur jag ska gå upp i vikt igen.
Jag mår inte bra och jag tror att ju sämre jag mår pga min viktminskning destu mer går jag ner.
Tack för alla fina kommentarer jag fått utav mitt senast inlägg, de värmer verkligen och jag behöver all stöttning och hjälp jag kan få för att kunna komma tillbaka <3


Idag har vi varit hos tandläkaren, igår när Benjamin kröp så ramlade han framlänges och slog i framtänderna så de blödde. Dock såg/kände dom inget som var skadat som tur va! Men fick ändå ringa försäkringsbolaget och anmäla olycka utifall att de blir några komplikationer senare i hans liv, mammas plutt<3

Sitter och drömmer mig bort och önskade jag hade ett jobb så jag hade kunnat köpa mig de jag vill till mitt hem samt allt jag vill kunna köpa till Benjamin. Men den dagen kommer väll oxå..
Nä gott folk nu ska jag krypa ner brevid min huligan till son och försöka få någon timmes sämn och hoppas på att han inte vaknar klarvaken mitt i natten igen ;)

Gonatt

Jag tänkte skriva ett inlägg om min verklighet efter förlossningen.
Den är hemsk. Jag vill inte prata om den men jag måste börja för att jag mår dåligt och de kanske är fler där ute som delar samma verklighet som jag?

Jag har absolut inte fått någon förlossningsdeprisson, de handlar inte om det. De handlar om att jag är avundsjuk på er som har extra fett kvar efter förlossningen, avundsjuk på er där de syns att ni fött barn.
De gjorde det aldrig på mig, jag har bara störtrasat i vikt. Alla kläder är för stora för mig.
Jag ser sjuk ut. Jag kollar mig aldrig i spegeln längre som jag gjorde innan för jag avskyr det jag ser.
Det är inte jag längre. Jag har försvunnit.
Läkarna vet inte varför jag rasar i vikt, någon riktig hjälp får jag inte heller.
Jag har ingenting kvar, varken mage, bröst eller rumpa.
Jag är nere på 45kg.
Nej jag har inte anorexi, jag äter som jag ska, jag älskar mat. Men min kropp tar inte åt sig näringen.

Ni i min omgivning som läser detta, snälla sluta kommentera att jag är smal, jag vet mycket väl om de och för mig är de en pina!