Tänk att man gång på gång får en käftsmäll utav en person i ord alltså.
Att en människa kan prioritera annat än de den egentligen ska prioritera. Du vill så gärna att den ska prioritera de som egentligen är rätt men när den gång på gång bevisar att den inte gör de så känns de som en käftsmäll.
Ändå kan du inte släppa taget. Släppa att du önskar de vore annorlunda.
Men börjar inse mer och mer att jag måste släppa det. För att vi ska må bra.
Veta att du vinner på att den prioriterar "fel". Men ibland känns de som att jag inte alls vinner på de utan snarare förlorar. Man kämpar med all kraft man har för att personen ska tänka annorlunda men jag börjar inse att de inte är till någon nytta.

Att du sedan har tjafs om de med en annan person som du verkligen tycker jätte mycket om gör oxå ont. För du vet att den personen har rätt i de den säger. Att den personen egentligen bara vill ditt bästa men de enda du ser är att den snackar strunt och du stänger av och stänger ute personen och anser att den här fel och inte förstår. Jag vet att jag inte är lätt att leva med men den personen har ändå valt att stanna gång på gång i 2år nu. Vilket känns jätte bra och jag är jätte lycklig.

Ja jag vet inte vad jag ska säga mer än att de känns som att allt är pannkaka och att jag bara förstör.
Är orolig inför operationen oxå. Den är ruskigt nära nu.
Får väll fortsätta laga våran lunch. Imorgon ska vi till Leos så Benjamin får leka av sig innan operationen. Skönt att jag ändå har min mamma med mig på operationen annars vet jag inte vad jag skulle gjort.
Ni får ha en bra dag!