Igår var jag hemma och hjälpte mamma.och lillasyster att rensa skräp hemma eftersom lillasyster ska flytta hemifrån och mamma ska flytta till en annan lägenhet.
Benjamin var hos min moster hela dagen.
Jga hittade massa roliga kläder hos mamma som jag inte använt på flera år. Kändes som julafton när man gick igenom kläderna. Skor med för den delen.

Fick även mammas bänkdiskmaskin då hon ändå inte behöver den i nya lägenheten. Super glad! Slippa diska, gud vad skönt de ska bli. Det tar lixom så mycket tid man kan lägga på annat.

Benjamin har ju haft hosta sedan en vecka tillbaka, inget märkligt med det tycker inge jag, då vädret skiftar väldigt mycket. Men igår kväll vaknade han upp med hela 39.4 i feber. Stackaren.
Vara sjuk veckan innan dagisstart, de räcker väll med alla sjukdomar som väntar till hösten/vintern.
Blev inte mycket sömn i natt men vad ska man göra. Man känner sig så hjälplös när dom små är sjuka.

Jag tycker han är ganska glad idag ändå för att vara såpass sjuk som han är vilket gör de lite lättare faktiskt. Just nu ligger vi i soffan och kollar på barnkammarboken. Han älskar dom låtarna!

Väntar även på mina provsvar ifrån gynmottagningen då dom konstaterat en sjukdom på mig.
Pco heter den, fick ta provsvar förra veckan för att se om jag även har hormonrubbningar vilket de då heter pcos. Så får väll se :)

Idag har jag och Benjamin myst super mycket. Var meningen att vi skulle träffat hans faster och kusin men de blev lite ändrade planer.

Så istället gick jag först och strosa en stund i knalleland tills Benjamin vaknade, eftersom han hade somnat i vagnen påväg ner.

När han vaknade började vi med att käka lunch på donken och ingen var lyckligare än Benjamin.

Eftersom han tappat bort sin "Olga" (gosedjurshund) så sprang vi runt och försökte hitta en ny, vilket vi även fann MEN den är inte lika bra som den förra så jag hoppas verkligen den gamla kommer fram snart.

Han blev lite gladare åtminstone, så blev lite plåster på såren. Sen gick vi och köpte ett par nya skor då han klagar på att dom andra är för små. Sen hittade jag även ett gulligt set med byxor och t-shirt på hm till honom som jag köpte med. Goa dagiskläder om inte annat.

Ja för han är bara hemma nästa vecka.med sen drar de igång igen. Känns sjukt men ändå skönt att återgå till alla rutiner. Dock har jag ju redan fått in rutinerna på Benjamin igen och de är jätte skönt.

Kommer hem och fikar sen ut till lekplatsen. Där tog jag dock inga kort men kul hade vi, som vanligt :)

Mamma är alltid bäst ;)

Sen när vi kom hem så åt vi kvällsmat och hade fredagsmys tills Benjamin gick och la sig.

En toppen dag helt enkelt! :)

Ibland måste man nog släppa vissa saker och sluta bli arg.
Du kan inte rå för andras val även fast du önskar att dom kunnat vara annorlunda. Du kan önska Hur mycket du vill att människor ska göra som du säger åt dom att göra men du måste släppa det om dom inte gör som du vill.

Det är nog de svåraste, att släppa saker och ting. Jag kan bli arg och tjurig för småsaker. För att de inte blir som jag vill, för att vissa människor inte tänker som jag.
Frustrerad kanske är ett bättre ord?

Man kanske ska vara glad för de lilla istället? Sluta haka upp sig på negativa saker och försöka se de positiva istället?

Ja jag får nog börja med det!

Godmorgon alla läsare, jag tänkte ge er en lite uppdatering av vad som har hänt under sommaren.

I slutet av Mars så började jag skolan, vård och omsorg. Det var nytt och det var väldigt spännande!
Det var jätte roligt och även fast jag bara gick där en månad så kommer jag ihåg en hel del om vad vi pluggade. Så lite klokare blev jag ändå! ;)
Efter en månad inser jag att jag tagit på mig alldeles för mycket. Återkommer till det sedan.
Så jag valde att avsluta den kursen efter att ha bollar tankar med min psykolog så insåg vi att jag stressat fram, hade inte pluggat på 4 år minst så va ju rätt ringrostig.

Jag blev sjukriven för att orka ta nya tag efter sommaren. Så nu har jag kommit in på nya kurser och dom börjar nu i augusti. Kom på att vård och omsorg inte va något för mig. Jag har alltid velat jobba med barn vilket jag även nu ska börja studera!

Sommaren har varit lugn och skön för de mesta faktiskt, varit på torsdagskväll, såg Norlie & Kkv en torsdag och en annan va jag nere å checka av Eric saade.
Vi har inte gjort sådär jätte mycket i sommar faktiskt, mest varit på lekplatser och djurparken. Det har ju inte varit någon super sommar precis. Tråkigt tycker jag!

Benjamins fötter är fina och har goda prognoser att bli "friska" så länge vi sköter skenorna. Så på torsdag ska vi åka och hämta dom nya skenorna eftersom dom gamla var för små. Men märkt att går han för mycket och för länge så ger fötterna med sig och viker sig. Men alltid skönt med positiva nyheter om fötterna! :)

Var en del frågor kring Benjamins pappa och de är ingenting jag vill gå in på i nuläget mer än att dom träffas ibland. Så vet ni det.

Idag ska jag till läkaren, gash skit trött är jag! Men bara hoppas att de går bra vilket jag tror att de kommer att göra.

Nu längtar jag bara tills skolan/förskolan börjar så vi kan gå tillbaka till rutinerna och allt blir vardag igen!

Försökte ladda upp bild men de gick inte så nu får nöja er med text tills jag fixat felet :p

Ha en super bra dag allihopa! :)

Nu var de verkligen jätte längesen jag uppdatera min blogg.
Jag har tänkt ett tag om man skulle uppta bloggandet?!
Jag saknar det verkligen men till den stora frågan, vad vill ni läsare att jag ska skriva om?
Ser ju att jag fortfarande har kvar mina läsare och jag är så tacksam över att ni besöket min blogg varje dag även fast jag aldrig skriver här.

Det har hänt en hel del sedan jag skrev sist men vet lixom inte i vilken ände jag ska börja skriva i.

Så jag väntar på svar från er om vad ni vill läsa om så ska jag försöka göra er nöjda så gott jag kan! :)

Jag har säkert skrivit de tusentals gånger men jag gör det igen.
Tänk om jag hade lyssnat på dem dumma kommentarerna man fick när man väntande barn, att man inte skulle klara de och att de va fel att behålla ett barn när man inte var tillsammans med pappan. Tänk om jag hade lyssnat på dem att jag skulle gjort abort.
Då hade inte min Benjamin funnits idag.
Jag är så otroligt stolt över mig själv, att jag faktiskt har visat Alla människor som hade negativa tankar kring att jag väntade barn.

Jag har alltid klarat att ta hand om min son. Jag får alltid så fina och rörande kommentarer om vilken bra mamma jag Är, hur bra uppfostrad Benjamin är.
Jag är så otroligt stolt att jag har klarat allt de här, ensam dessutom. Alla sjukhusbesök särskilt de senaste. Det har vart en kamp men jag känner verkligen hur jag har vuxit som människa.

Sen ska vi ju inte glömma hur stolt jag är över Benjamin.
Att han enbart 2 dagar gammal blev gipsad. Att han krigade sig igenom 9 veckors gips när han egentligen bara skulle haft 4 veckor.
Att han ändå försökte vara tålmodig med den där läskiga skenan. Men efter ett tag funkade det inte.
Att han ändå kämpade igenom andra skenor på vägen. Att han sedan kämpat sög igenom en operation, det är jag nog mest stolt över. Inte ens 1,5år gammal.
Två dagar senare var han uppe å hoppa som om ingenting hade förändrats.
Att han även började dagis och tog de så bra son han gjort även fast han är otroligt mammig. Det är sjukt vad stolt man kan vara.

Valet jag gjorde, att jag skulle bli din mamma. Det är de bästa beslutet jag någonsin har tagit.
Att få se dig utvecklas för varje dag är helt underbart.
Att få spendera varje dag med dig är för mig helt magiskt. Jag är så tacksam över att jag fått dig min son. Utan dig är jag absolut ingenting.
Du gör mig hel! <3

Förra måndagen så fick Benjamin feber så vi blev skickade till akuten på tisdagen då Göteborg var rädd för att de skulle vara infektion i operationssåret.
Vi fick ingen hjälp då de va fullt på akuten. Åkte tillbaka på onsdag morgon. Blev skickade till ortopeden för en omgipsning. Bara öppna upp å kolla till såret. Sagt och gjort. Allt såg fint ut.
Benjamin blev bättre under helgen, i måndags slog de till igen.
Tänkte la mer att de är många som är sjuka nu så de är väll en influensa son härjar. Han blev allt sämre under tisdagen och febern låg på nästan 40 grader.
På onsdag eftermiddag blir de bara värre. Han orkade ingenting och bara panik skrek. Då låg febern på 40.6 Inga andra symptom bara feber.

Jag blev orolig då febern bara steg för varje dag. Eftersom han inte heller hade andra symptom så blev jag ännu mer orolig. Vart kom den höga febern ifrån?!
Ringde 1177 och rådfråga med dem. Hon hörde i bakgrunden hur tagen han var av den höga febern och sa åt mig att ringa ambulans. Han behövde hjälp. Sagt vig gjort ambulansen kom och hämtade oss.

Vi blev uppkörda till barn där dem tog blod och halsprov då hans mandlar va jätte stora. Halsfluss provet visade till sin stora förvåning INGENTING.
Då började dem misstänka körtelfeber då de ger samma symptom som halsfluss. Tog ett sådant prov och fick sedan åka hem med antibiotika då infektionsvärderna va förvånatsvärt höga.

På torsdagen fick vi åter igen åka tillbaka till sjukhuset men dock till ortopeden då vi ännu en gång behövde utesluta infektion i såret. Men denna gången var de inte heller något, såret var jättefint och läkte jättebra.
Vi fick åka hem med nytt gips och Benjamin hade fortfarande feber..

På fredagen alltså igår så var vi återigen uppe fast återbesök på barn.
Körtelfeber proverna visade även dem negativt.
Fick ta ett urinprov för att kolla urinvägsinfektion vilket även de inte visade något.
Men infektionsvärderna var åtminstone påväg ner vilket betyder att antibiotikan hjälper.

Så vad min älskade son än har haft för sjukdom som kommer att förbli ett mysterium så är han på bättringsvägen.
Vilket är otroligt skönt.

Men känns som att vi inte gör annat än å springer på sjukhus.
Snart är det dax igen men då för att åka till Göteborg och omgipsa ..
Ja herregud säger jag bara.

Men ville bara ge er en liten uppdatering om våra 2 senaste veckor :)

Hoppas ni allihopa mår bra :)

Vissa gånger gör man saker utan att tänka sig för, något man sedan får ångra. Men ibland finns de orsaker att göra de. Det finns mycket jag ångrar i mitt liv som jag sotar för. Nu var det dax igen. Jag gjorde en grej, ett stort snedsteg. Jag ångrar mig men kan aldrig göra de ogjort. Jag är åtminstone glad och stolt att jag var ärlig om det och erkände mitt misstag, bad om ursäkt och jag förstår att personen i fråga blir arg men jag kan inte göra mer än så. Får väll bara vänta ut och hoppas att de kan bli bra igen. Tar ett steg tillbaka och tänker ut på vad jag vill.
Alla begår vi misstag i livet, Stora som små. Endel får vi sota för en del inte.
Men med ärlighet kommer man längst i livet. Det är åtminstone något jag lärt mig. Får väll se vad som händer nu.

Vissa tror att dem känner mig väl men de är bara vad dem tror. Jag är en öppen och ärlig människa. Men de är få personer som vet mina allra mörkaste hemligheter. Jag är väldigt snabb på att släppa in människor på livet som jag sedan tar avstånd till.
Jag tror allt händer av en anledning. Jag tror på ödet. I detta fallet så gjorde jag de utan att tänka mig för samtidigt som jag tror att de finns en mening med varför jag gjorde det. Antingen för att vi inte ska ha med varann å göra, eller att de ska bli bättre mellan oss. Just nu vet jag inte de är något som tiden får visa.
Det är blandade känslor samtidigt som jag stänger av känslorna och blir iskall så är de inte jag som är en iskall människa, de handlar om att jag inte styra mina känslor och när de blir för mycket utav dem så stänger jag av dem eller så bryter jag ihop. I detta fall stängdes dem av. Jag kan inte kontrollera det. Det är hemskt...

Jaja, jag var bara tvungen att skriva av mig även om ni inte förstår så behövdes de komma ut.