Jag är så otroligt tacksam över att jag fått Benjamin. Jag är så tacksam över livet.
Jag skulle nog inte ropat Hej i mitt förra inlägg. Benjamin fick nämnligen feber så vi fick åka upp till akuten i måndags. Var väll där runt 17-18 tiden men det var bara de att de va fullsmockat, dem hade inte ens sängar till alla patienter.
Så efter några timmar valde jag faktiskt att åka hem.

Vi åkte tillbaka dagen efter, rådfrågade nämnligen med Göteborg på måndagen och dem var oroliga över en infektion i såret. Ringde ortopeden i Borås på tisdagen men fick ingen hjälp utan dem hänvisade mig till akuten.

Väl på akuten när vi får träffa en sköterska så tyckte hon att detta var ett fall för ortopeden, jag tänkte bara nähä de menar du inte? Så hon frågade om vi vart i kontakt med dem och jag svarade som det var att dem hänvisade oss hit.
Hon suckade och sa något i stil med "att dem inte kan vara lite mer hjälpsamma när de handlar om en sånhär liten pojke".

Efter många timmar på akuten blev vi uppakickade till ortopeden där dem tog in oss på gipset med en gång.
Benjamin var nyvaken dessutom, dem började med att såga av gipset. Benjamin skrek, han var så rädd mitt lilla hjärta. Det var riktigt hemskt att se! Hoppas bara inte han får men från Borås sjukhus nu för då blir jag galen!
När gipset väl är av så kollar dem lite och säger att de ser fint ut och sedan sätter dem på nytt gips.
Sen ville dem ha tillbaka oss efter 2 dagar. Men dem var tvungna att kolla med Göteborg först.

Det jag reflekterade på efteråt när allt sjunkit in var att dem inte ens tog någon odling på såret och att dem ville han tillbaka oss efter 2 dagar, dem ville utsätta Benjamin för ännu en av och på gipsning plus då att man inte får stödja på gipset på 24 timmar. Försök säga de till en 1,5 åring.
Pratade med Göteborg dagen efter vi fick hjälp på akuten och de va dem som fick mig reflektera över detta. Den suckade ganska mycket i Göteborg.
Så hedanefter så ville dom att jag skulle ringa den på gipsen och försöka ta mig dit.

Någon jag låg och tänkte på i natt som jag måste ringa och kolla upp är om foten skulle vinklas i ett visst läge. För jag är väldigt osäker på om dem i Borås verkligen gipsade foten i rätt läge.
Är det nu så att foten skulle va i en viss grad i gipset och Borås inte har satt foten i den graden så läker ju hans fot fel? Då är ju operationen helt onödig.
Tänk att man ens ska behöva vara orolig över en sådan sak?
Önskade att jag hade bil och körkort så jag hade kunnat åka till Göteborg redan från början.
Han har även börjat ta sig över just den foten och säger aj?!
Barn kan ljuga jag vet men alltså ni förstår ju varför man är orolig.
Borås har ju gipsat honom fel innan...

Jaja får dricka upp kaffet och sedan börja ringa runt!
Suck..

Ha en bra dag! :)

Imorgon har det gått en hel vecka sedan Benjamin opererades, lite skrämmande faktiskt att tiden går så snabbt. De. betyder att han bara ska ha gipset i 5 veckor till, att vi om två veckor ska tillbaka och byta gips.

Jag tycker faktiskt att de går över förväntan med gipset. Han är ju tröttare och har ont såklart. Men smärtstillande äter han bara innan han går och lägger sig då han anstränger foten mycket under dagen.
Två dagar efter operationen så började han att gå så nu springer han runt som om han alltid har haft gips på foten. Vilket ändå känns väldigt skönt.

Nätterna är väll sisådär, han gnäller mycket och ibland kan han vakna upp och ha jätte ont. Så jättemycket sömn blir De väll inte.

Vi har faktiskt inte gjort så himla mycket, mest varit hemma så han har kunnat vila när han känner för de eller när jag ser att nu behöver han varva ner och vila foten.

Känns dock jobbigt att inte ha några rutiner. Men de kommer väll tillbaka, ska till dagis och hälsa på en stund imorgon.

Benjamin sov sig igenom hela natten på sjukhuset, inte så konstigt egentligen när han knappt hade fått sova någon middag. Halv 7 var han uppe och hoppade. Eftersom vi delade rum så valde jag av respekt att gå ut ur rummet och in i lekrummet så Benjamin fick leka av sig.
Sen gick vi en sväng till föräldrar köket där jag drack en kopp kaffe och fick prata lite med andra föräldrar.
Sen kom vi tillbaka och då var det dax för dusch nummer 3. Även då fick jag hjälp med tanke på att Benjamin avskyr att duscha så valde jag att ta hjälp.
Han var jätte duktig! Självklart var han ledsen över att han inte fick någon mat och väntan kändes så lång.

Efter sista duschen gick vi runt lite på avdelningen och ut en stund för att få lite frisk luft.

Klockan 10.20 så kom min mamma och morfar. Då skulle vi även in på behandlingsrummet och sätta kanyl. När vi skulle göra de så kom en annan sköterska och sa att de var Benjamins tur att åka upp på operation.

Väl där uppe så satte dem kanylen. Han hade fått emla salva några timmar innan. Så han sa inte ett ljud när dem satte i kanylen. Min duktiga pojk!
Sen fick jag honom i famnen och dem gav han sömnmedel och han somnade jätte snabbt. Han gnällde lite strax innan han somnade men inte så konstigt då de kändes konstigt för honom.
Jag på honom i hans säng och pussa honom hejdå.

Sen gick jag och mamma ner så jag fick äta frukost i cafeterian och sedan begav vi oss ut på promenad runt området. Morfar var med oxå.
Kl 12.40 så ringde dem och sa att han var på uppvaket. Han rullade in runt 11 snåret. Så operationen tog inte alls lång tid.
Han vaknade runt 14 tiden.
Jätte glad var han när han vaknade och skulle prompt sitta upp även fast han inte hade balansen till de.
Han fick en flaska saft som han drack upp jätte snabbt. Sen åkte vi tillbaka ner till avdelningen där han fick en flaska ersättning.

Sen försökte vi hitta på saker med honom i väntan på ägt läkaren skulle komma och ge oss ett okej för att åka hem. Den väntan var nog längst. Vi båda längtade hem.
Middagen kom och Benjamin åt.
Han fick även Marie kex som han åt. Han var frustrerad över att han inte fick leka men de gick bra ändå.

Vid 16.30-17.00 tiden kom läkaren och berättade att operationen hade gått bra. Dem hade bara behövt göra en förlängning av hälsenan och behövde inte frigöra några mjukdelar. Han sa även att de kan hända att vi behöver fler operationer i framtiden. Att dem oftast inte brukar "friskförklara" någon förens i vuxen ålder. Så dem skulle hålla uppsikt över honom länge. Vilket känns skönt. Sen var det bara att klä på sig och åka hem eftersom dem såg att han åt bra och att han hade kissat.

Det känns bra att allt har gått så bra. Nu är de äntligen över för denna gången.
Jag kommer inte lägga upp några bilder från uppvaket eller från att vi kom ner därifrån av respekt till Benjamin.
Jag ska dock göra en egen fotobok till honom som han kan ha när han blir äldre :)

Den 9/2 så åkte vi in, först åkte vi till ortopeden. Där fick vi träffa läkaren som skulle operera Benjamin. Vi har träffat henne innan samt sköterskan. Sköterskan jobbade i Borås när Benjamin föddes så henne är lite roligt att träffa. Dem ville mest kolla på foten, kolla hur han belastar den, fråga om han är allergisk mot något och veta hur mycket han väger samt vilken färg på gipset han ville ha.

När det var klart fick vi åka upp på avd 326 där vi skulle stanna över natten. Väl där möts vi av en jätte mysig sköterska. Som gick igenom förberedelserna med oss. Dem hade dock inget ledigt rum åt oss. De var ut och inskrivningar så hon ville inte ge oss ett rum och sen får vi byta.
Efter de gick vi och åt lunch, sen tillbaka till avdelningen och sedan ner för provtagning. De va ett prov dem var tvungna att ha.
Benjamin sa ingenting när dem tog provet.

Han fick en ballong och en kylskåpsmagnet. Sedan gick vi en promenad. I hopp om att Benjamin skulle somna en stund eftersom han inte hade sovit så lång middag.
Men somna de gjorde han ju inte. Så vi gick och gungade en stund.
Efter de gick vi till något som heter lekterapin. Jätte stora lokaler där barnen på sjukhuset kan komma och leka och slippa känna sjukhuskänslan.
Benjamin röjde runt som vanligt. När klockan var ca 15.30 gick vi upp till avdelningen igen och då hade Dem ordnat ett rum till oss.

Dock fick vi dela det men de kvittrade för oss. Vi skulle ju bara sova. Vid de här laget så var jag helt slut i både huvud och kropp. Fick huvudvärkstabletter utav sköterskan.
Sen lekte Benjamin lite i deras lekrum. Sen skulle han ta första duschen men han fick bada i en pytteliten balja. Så de va inte de enklaste faktiskt. Men de gick.

Sedan fick han middag. Han hade matvägrat under hela dagen med. Men han åt äntligen 6 köttbullar, vilket kändes skönt med tanke på att dagen efter skulle han inte få äta något.
Efter de gick vi tillbaka in i lekrummet och utforskade avdelningen.
Vid 17.00 tiden så var Benjamin jätte trött, inte så konstigt då han knappt sovit någon middag. Så jag gick till sköterskan och frågade om hon kunde hjälpa mig så han fick ta den andra duschen. Tänkte så han kunde få somna när han kände för de.

Hon var jätte snäll och hjälpte mig att skrubba honom medans jag duschade av honom. Sen blev han påklädd och jag satte på Emil till honom.
Efter Emil så somnade Benjamin jätte snabbt, Inga problem alls.
Sköterskan passade Benjamin en stund så jag kunde gå ut och ta lite frisk luft. För där inne är de väldigt påfrestande luft.

Benjamin sov hela natten i princip i den där spjälsängen. Vilket även de var väldigt skönt. Jag sov sådär.

Tänkte uppdatera om operationen senare. Blir så långt inlägg annars.

Ha en bra dag :)

Tänk att man gång på gång får en käftsmäll utav en person i ord alltså.
Att en människa kan prioritera annat än de den egentligen ska prioritera. Du vill så gärna att den ska prioritera de som egentligen är rätt men när den gång på gång bevisar att den inte gör de så känns de som en käftsmäll.
Ändå kan du inte släppa taget. Släppa att du önskar de vore annorlunda.
Men börjar inse mer och mer att jag måste släppa det. För att vi ska må bra.
Veta att du vinner på att den prioriterar "fel". Men ibland känns de som att jag inte alls vinner på de utan snarare förlorar. Man kämpar med all kraft man har för att personen ska tänka annorlunda men jag börjar inse att de inte är till någon nytta.

Att du sedan har tjafs om de med en annan person som du verkligen tycker jätte mycket om gör oxå ont. För du vet att den personen har rätt i de den säger. Att den personen egentligen bara vill ditt bästa men de enda du ser är att den snackar strunt och du stänger av och stänger ute personen och anser att den här fel och inte förstår. Jag vet att jag inte är lätt att leva med men den personen har ändå valt att stanna gång på gång i 2år nu. Vilket känns jätte bra och jag är jätte lycklig.

Ja jag vet inte vad jag ska säga mer än att de känns som att allt är pannkaka och att jag bara förstör.
Är orolig inför operationen oxå. Den är ruskigt nära nu.
Får väll fortsätta laga våran lunch. Imorgon ska vi till Leos så Benjamin får leka av sig innan operationen. Skönt att jag ändå har min mamma med mig på operationen annars vet jag inte vad jag skulle gjort.
Ni får ha en bra dag!

Jag känner hur det kliar i fingrarna. Hur jag vill ta upp bloggen igen. Jag behöver den för att kunna skriva av mig. Det är så mycket i Mina tankar.
Benjamin hade sitt första umgänge med sin pappa igår igen. Får hoppas de håller i sig. De gick bättre än förväntat.
Om mindre än 2 veckor så ligger han på operationsbordet. Jag är nervös. Inte för själva operationen utan för själva sövningen. Mitt lilla lilla hjärta.
Just nu ligger han sjuk här hemma. Vart de sen i måndags. någon influensa tror jag, feber som kommer smygandes under natten och en hosta som heter duga, snoret bara rinner. Jag tycker så synd om honom. Hoppas den hinner gå över innan operationen. Annars kommer vi att få skjuta upp den vilket jag känner inte är särskilt bra. Han behöver denna operationen nu.
Jag är kluven till mycket. Ibland är jag berädd att ge upp. När allt känns hopplöst. Vill ju bara att allt ska bli bra och att jag ska kunna lita på han jag tycker om mest. Men ibland känns de hopplöst, ibland känns de som att han inte vill samma som mig. Kanske för att de är knas överallt just nu..

Så vet inte om jag ska ta upp bloggandet igen eller inte. Är så tacksam över alla mina läsare som fortfarande går in dagligen och kollar.

Ännu en gång så känner jag att jag tar en bloggpaus.
Mötet igår gick inte alls som planerat. Vet inte ens vad jag ska säga om de. Jag är helt tom på ord. Att man ens kan tänka så?! Eller tänka va å ta i.
Med detta vill jag säga att jag tar ett steg tillbaka och kommer inte uppdatera bloggen på ett tag.
Jag är ändå bara elak i den..
Jag är ju ett svårt får, så fruktansvärt elak jämt och ständigt.
Jag är så fruktansvärt arg!
Men nu vet ni, Benjamin mår bra och de gör väll jag med förutom alla arga och besvikna känslor jag har i kroppen.
Men en dag ska även jag må bra!

Ha de så bra tills vi hörs igen!

Vart rätt dött Här ett par dagar men vet inte vad jag ska skriva om. Jag är så fruktansvärt kluven till allt. Ena stunden bubblar känslorna upp och andra stunden är dem som bortblåsta och jag känner ingenting, helt känslokall.
Ska bli skönt att äntligen gå till psykologen imorn, dock väntas ännu ett möte som jag är rätt nervös över att gå på. Varför vet jag inte.
Ska till familjerätten imorn, träffa Benjamins pappa vilket jag inte gjort sen oktober typ.
Får la se hur de mötet går.
Det är väll därför jag inte vet om jag ska blanda in känslor eller stänga av dem. Tror jag klarar mötet bättre med att lämna känslorna hemma.

Igår var vi på Leos lekland tillsammans med min moster Eleonora och kusin Nova. Barnen hade jätte kul, vilket vi vuxna oxå hade. Vi var nog mest trötta. Dom har byggt ut så nu var de ännu större än innan. Mycket nya grejer. Benjamin älskar ju Leos. Så de va en bra förmiddags grej! Sen gick vi till donken å käka sedan vidare hem till oss där min mormor och Leif kom. Leif fyllde år igår så dom bjöd på tårta. Skönt att slippa åka dit ut för en gångs skull.

Ringde till bvc idag med, bokade en tid. Ska väll egentligen inte träffas förens 18 månaderskontrollen men jag vill checka av vikt och längd med bvc och prata lite andra saker, uppdatera om fötterna tex och hur man lättast lär barnet att prata. Benjamin kunde säga många ord innan men helt plötsligt vände han å börja prata "bebisspråk" dem ord han säger är "mamma" "däää=där" "Hej"..
Han gör ju sig förstodd med att visa vad han vill, jag har ju lärt mig alla hans tecken som han gör när han "pratar" ..

Nä nu är nog potatisen klar. Strax hämta Benji på dagis :)