Direktlänk till inlägg 3 april 2014
Att aldrig veta när man ska hamna i en svacka, att aldrig veta hur länge du kommer att vara i svackan. Att inte veta varför du gråter eller varför du är arg som ett bi.
Att ha så mycket tankar att du bara känner sig förvirrad.
Det är sjukt svårt att leva med.
Efter svackan kan du lika väl bli dig själv eller bli manisk och hitta på allt möjligt. Du vet inte riktigt vem du är, du känner en evig tomhetskänsla. Du är olika personer beroende på vilken kompis du umgås med. Att träffa nya människor är hemskt. För då Vet du inte hur du ska bete dig.
Du känner dig iakttagen och tror att folk du går förbi snackar om dig.
Att aldrig veta hur du ska må från dag till dag, vecka till vecka är otroligt påfrestande.
Här är en beskrivning av en diagnos som kallas borderline. En beskrivning på mitt liv, av min vardag. En diagnos jag precis fått eller ja jag fick den för någon månad sen. Enda anledningen till att jag går ute med detta är för att när vissa människor fått reda på att jag har den så försöker dom trycka ner mig, påstår att jag är psykisk sjuk och inte klarar av min vardag. Oavsett diagnos eller inte så är jag samma Emma som innan. Jag klarar inte mindre för att jag fått en diagnos? Jag ger all min kärlek till Benjamin och har hur svårt som helst att lämna bort honom precis som vilken mamma som helst. Folk får nästan tvinga mig för att dom ens ska få hålla i honom. För i min värld är han min bara min och jag känner mig som en dålig mamma om jag lämnar bort honom.
Till er som dömmer mig ang diagnosen vill jag säga en sak, denna diagnosen kan man få avskriven, de är inget som hänger med en hela livet. Man får behandling och sen kan man få den avskriven.
Jag blir så otroligt förbannad på er människor som dömmer en annan människa för en diagnos.
Ni som gör de, gör det enbart för att ni är svaga själva och mår så himla dåligt så ni måste dra med er andra ner på botten. Men tyvärr det funkar inte på mig längre, jag är starkare än så! Ta tag i era liv istället för att klanka ner på andra!
De var allt för mig denna gången!
Igår fyllde jag hela 24år, nästan så man får lite åldersnoja. Känner nog inte som 24 snarare 20. Men de kanske är för att nu finns de ju ingenting att längta till längre. 15-köra moppe, 16- övningsköra, 18- krogen, ta körkort och köpa cigg och sen 20...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 |
10 |
11 | 12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 |
|||||||
|