Finns det något som heter 9 månaders trots? Ibland överväger jag att starta något som heter så.
Men nepp de heter tydligen 9 månaders fas även kallat sepeationsfasen.
Han bits, han rivs, han drar av mig håret, sparkas och gråter hysteriskt när jag lämnar honom ensam i rummet en minut.
Sista eftermiddagsvilan är en pers rent ut sagt. Han gråter hysteriskt tills han tillslut somnar i min famn. Vaknar om jag lägger ner honom.
Jätte mysigt med en bebis igen MEN jag är inte van vid detta längre.
Jag älskar Benjamin, men den här fasen är hemsk!
Sen läste jag att anledningen till att dom bits/rivs/drar i hår m.m är för att dom visar kärlek, jo man tackar :)
Jag vet att dom inte kan uttrycka sina känslor som oss. Jag förstår att de är deras sätt att uttrycka sin kärlek. Men aj vad ont de gör men de glömmer man snabbt när man får sig en blöt kladdig puss efteråt :)
Sen läste jag även att dom trotsar bara doom personerna som dom älskar mest så de gjorde mig llite gladare.
För jag är ju ändå den viktigaste personen i Benjamins liv.
Jag hoppas denna fasen går lika snabbt som den kom. Jag vill ha tillbaka min gulliga Benjamin som inte bits.

I förrgår kom min syster hit och lämnade min jacka som jag glömde hos dom sist. Det slutade med att hon tog med sig Benjamin hem över natten så jag fick vila upp mig. Vilket var välbehövligt. Så igår spenderade jag dagen med att storstäda så nu är det rent och fint hemma igen. Vilket oxå är skönt att kunna göra i lugn och ro. Sen kom hon hem med min saknade prins.

Han har nu spytt 2 dagar i rad dock inte idag. Vet inte vad de kan vara men de är väll bara att vänta ut det och se. Nu springer han runt i sin gåstol och ropar mamma bäbä och ampa :) gulle <3

Idag kommer Ida hit, ska bli mysigt efrersom det var längesen vi sågs :)
Hoppas det är uppehåll hela dagen, funderar på att gå en promenad, upp till kyrkan, hälsa på Malin <3
Såhär års tänker man extra mycket på henne, usch vad saknad gör ont <3

Min bostadssituation gör de absolut inte lättare. Söker massa lägenheter hela tiden men får inget napp. Jobbigt när man inte har kontroll över situationen. Om mindre än 2 månader ska vi vara ute härifrån. Vart ska vi då ta vägen?
Hoppas snart att de trillar ner en lägenhet från himlen. Men under har ju aldrig skett så varför skulle ett under hända mig?!
Med tanke på alla mina negativa tankar så behöver jag en promenad idag.

Ha det bra allihopa :)

Jag har förstått nu att du är helt borta ur mitt liv.
Jag har svårt att acceptera det för jag öppnade upp hela mitt liv för dig, mina innersta tankar. Jag litade på dig, det var mitt livs största misstag för jag blev sårad ännu en gång.
Hur ska jag kunna gå vidare? Det är nog inte så svårt, men att lita på någon igen det har du förstört totalt.
Samtidigt som det känns otroligt tomt så är det skönt att slippa vara på sin vakt hela tiden, skönt att slippa tänka efter innan jag säger något.
Men de är svårt, riktigt svårt.

Men jag ler för att ingen ska undra. Jag ler för att jag lever idag och har gjort ännu ett misstag och blivit ännu starkare.