Ännu en gång har jag kommit in i en svacka, en svacka av att saknad gör otroligt ont.
Killen jag ville dela mitt liv med, som jag öppnade mig totalt för eller ska jag säga blottade mig och fick ett finger tillbaks "jag och min tjej ska börja om på nytt"
Skön känsla de där.

Saknad av att jag själv får uppfostra Benjamin när man egentligen ska vara två om det. Vissa dagar är otroligt jobbiga, särskilt dom dagarna som han trotsar mest. Får alltid höra hur bra jobb jag gör med Benjamin vilket värmer otroligt i hjärtat men ändå vill jag att vi ska vara två om den äran. Benjamin förtjänar två föräldrar, när ska du någonsin förstå de?
När kommer du ta ditt förnuft till fånga?
10 månader har snart gått och du ger mig alltid tomma löften, jag litar inte på dig längre.

Snart 5 år sen har gått sen min bästa vän slets ifrån mig. Tiden går alldeles för snabbt. Snart 5 år sen jag hörde din röst, 5 årsen jag träffade dig för sista gången. Samtidigt som jag älskar sommaren så avskyr jag den. Jag önskade verkligen att du kunde komma tillbaka till oss här på jorden igen.
Fan, nu rinner tårarna. Jag hatar detta.
Malin, jag saknar dig! <3