Jag känner hur det kliar i fingrarna. Hur jag vill ta upp bloggen igen. Jag behöver den för att kunna skriva av mig. Det är så mycket i Mina tankar.
Benjamin hade sitt första umgänge med sin pappa igår igen. Får hoppas de håller i sig. De gick bättre än förväntat.
Om mindre än 2 veckor så ligger han på operationsbordet. Jag är nervös. Inte för själva operationen utan för själva sövningen. Mitt lilla lilla hjärta.
Just nu ligger han sjuk här hemma. Vart de sen i måndags. någon influensa tror jag, feber som kommer smygandes under natten och en hosta som heter duga, snoret bara rinner. Jag tycker så synd om honom. Hoppas den hinner gå över innan operationen. Annars kommer vi att få skjuta upp den vilket jag känner inte är särskilt bra. Han behöver denna operationen nu.
Jag är kluven till mycket. Ibland är jag berädd att ge upp. När allt känns hopplöst. Vill ju bara att allt ska bli bra och att jag ska kunna lita på han jag tycker om mest. Men ibland känns de hopplöst, ibland känns de som att han inte vill samma som mig. Kanske för att de är knas överallt just nu..

Så vet inte om jag ska ta upp bloggandet igen eller inte. Är så tacksam över alla mina läsare som fortfarande går in dagligen och kollar.