Igår fick jag en tankeställare, livet är otroligt skört. Så ta hand om era nära och kära. Jag ska fixa till mitt liv.
Oavsett hur mycket jag än bråkar med en person så ska jag fortsätta ha det i bak huvudet hur snabbt man kan förlora en människa.
Jag vet att man inte alltid drar jämt med alla människor och i vissa specifika fall så kan jag inte förstå hur långt vissa saker kan gå.
Jag vet att jag inte kan göra så mycket åt att vissa inte gör de valet jag kunde önskat att man gjorde. Att de nu är en liten människa som får ta de straffet av ett val som jag önskar kunde vara annorlunda. Men det är bara för mig att acceptera de valet och leva vidare. Men innan jag gör det så vill jag sluta fred med människan. För det tar så på krafterna och vara arg och alltid ha taggarna utåt så fort man hörs av. För oavsett vilken väg i livet man tar så kan man inte rå för andra människors val och beslut.
Jag önskar de kunde vart annorlunda men nu är det inte så. De minsta jag kan göra är att åtminstone sluta fred och lämna detta bakom mig rakryggad.
Vi lever vårt liv och du får leva ditt som du vill. Men oavsett så kommer jag aldrig ifrån att just du gav mig den finaste gåvan i livet och det är mitt barn, min otroligt fina son som jag är otroligt stolt över.
När jag tittar på honom så kommer han alltid att påminna om dig.
Så nästa vecka ska jag kunna gå ifrån mötet rakryggad och stolt över att vi åtminstone slutit fred.

Så alla ni människor som läser detta inlägg, Tänk tillbaka på om ni kunnat göra saker annorlunda. Tyvärr går inte de att ändra på nu men ni kan åtminstone ta er i kragen och sluta fred för skulle du kunna leva med att om den andre människan dör att erat sista samtal i livet var ett bråk?
Det kan inte jag iaf. För någonstans där inne i mitt hjärta så kommer jag alltid älska denna personen oavsett om jag vill eller inte.