I onsdags så började jag med en ny metod när de gäller nattningen. Jag har ju alltid sätt Benjamin som min bebis och skämt bort honom genom att vagga honom till sömns i min famn. Vilket jag får sota för nu, gå runt och ha ont i ryggen och hela kroppen är inte de roligaste..
Istället för att köra 5 minuters metoden så testade jag 2-3 minuter.
Ni vet när man låter barnet gråta 5 minuter och går in, lugnar ner barnet och kör så tills barnet somnat. För jag tyckte att gå ifrån att aldrig behöva skrika till att helt plötsligt behöva skrika i 5 minuter är för länge. Ett barn har ingen tidsuppfattning.
Min metod funkade bra. Tog 1 gång sen fattade Benjamin att när han ligger i sängen ska han sova :)

Idag kommer Benjamins pappa hit, blir de uppehåll har jag planerat att vi ska gå ut och gunga. Vi har inte vart ute nu när de vart såpass dåligt väder vilket har gjort både mig och Benjamin rastlösa!

Inatt har jag sovit 4 timmar så är rätt Slut men de är då kaffet kommer in i bilden, får nog leva på kaffe idag ;)
Legat i sängen inatt och inte kunnat sova, bara tänkt och tänkt.
Vill ha en annan lägenhet. Vill egentligen flytta ifrån allt och alla och starta om på nytt, flytta någonstans där inte någon känner mig. Hade jag inte haft min familj här så hade jag inte tvekat över att flytta.
Även legat och tänkt på hur jag ska kunna lita på människor. Varför vissa människor kan med och ljuga en rakt upp i ansiktet och sedan tro att man ska kunna lita på dom igen?!
Nejdu...
Nä nu blir de kaffe! Ha en toppen allihopa så bjuder jag på en bild av min alltid lika glada son :)

I lördags så hade jag inte tid att uppdatera bloggen. Vi hade familjedag hos min mormor. Älskar dom gångerna vi får ihop så vi allihopa kan ses.
Jag är verkligen en riktig familjemänniska. Det bästa jag vet är att vara med min stora familj <3

I söndags gjorde vi inte så mycket, vi hade besök av min killkompis på förmiddagen och på eftermiddagen kom mormor och Leif på en fika. Annars tog vi de bara lugnt :)

Igår var vi hemma hos Sara så Benjamin och Alice fick leka lite. Roligare nu när Benjamin sitter själv, han är ju med på ett helt annat sätt :)
Sen igårkväll var vi ute på en promenad i 2 timmar vilket resulterade i att Benjamin somna gott när vi kom hem och sov bra hela natten. Tänk vad lite frisk luft kan göra :)

Idag regnar de massvis, så himla tråkigt. Jag som blev så glad över att de var sol och vi kunde hitta på massa saker ute. Menmen hoppas solen kommer tillbaka snart igen.
Idag så ska vi på 6månaders kontroll på bvc, Benjamins pappa kommer hit idag med :) sen får vi se vad resten av dagen har att erbjuda :)
Nu vaknade Benji, så nu är det dax för gröt :)

Klockan 11 i förmiddags fick jag nog av att sitta inne och se solen lysa in genom fönstret, så jag tog på Benjamin, kokade kaffe och begav mig ut!
Vi gick till den gården jag är uppväxt på, känner ju folket på gården så känns mysigt att veta att Benjamin får växa upp där oxå. Jag är där väldigt ofta, min mormor bor där :)
Väl på plats så fick Benjamin gunga, vilket han tyckte var skit roligt! Sen blev han trött och ville sova, så då passade jag på att fika med en som bor där. Satt och tjötade bort hela dagen med henne vilket var otroligt mysigt! :)
Benjamin gungade och sov och åt mellan varann. Så satt han och lekte på gräsmattan en stund och lekte.
Sedan kom mormor hem från jobbet vilket resulterade i att vi följde med henne hem. Hon bjöd på pizza och där tjötade vi bort ännu fler timmar med henne och hennes sambo.

När jag kom hem var de mindre roligt. Jag möts vara av en katt i dörren, tänkte att Sessan var ute på balkongen. Jag har en in nätadbalkong så dom kan springa ut och in där precis som dom vill nu när det är fint väder.
Men hon var inte där. Ropade efter henne, letade i varenda vrå, tog fram godis asken men ingen Sessan kom fram.
Kände bara pulsen gå upp och jag började få panik, min sessan <3
Sprang ut med asken, runt huset, skakade, ropade, letade i varenda buske och vrå utan resultat.
Gick ner i källaren oxå där utan resultat, springer upp för alla trappor och ropar då jag till min förvåning hör ett jamande, ropar igen för att lokalisera vart hon befinner sig, hör då att hon troligtvis är i källaren och mycket riktigt där nere låg min älskade Sessan livrädd.
Tog med mig henne hem och pussade och kramade henne massor. Så nu ligger hon är brevid mig i soffan <3
Tur att hon bara var i källaren så hon inte hade smitit ut genom entré dörren, då hade jag nog aldrig hittat henne.
Troligtvis har hon smitit ut när jag gick hemifrån, dock brukar jag se när hon gör det men idag måste hon vart jätte snabb.
Hoppas hon lärde sig någonting. Och nu kommer jag hålla extra koll när jag går hemifrån! Vill inte förlora någon av mina pälsklingar <3

Idag gjorde Benjamin sin tandläkar debut, anledningen var att tandköttet var blå/lila eftersom en tand vägrar spricka upp. Men tandläkaren sa att den borde spricka upp vilken dag som helst, så bara hålla tummarna att den kommer nu oxå :)
Det är ju hans andra tand. Mammas stora kille <3

Annars har vi inte gjort något speciellt idag, skönt att bara vara hemma och ta de lugnt. Känns som att vi är på språng hela tiden. Är det fint väder imorgon så går vi nog en promenad och stannar och gungar någonstans :)

Skenan har börjat krångla nu med, han har börjat få skavsår och störa sig på att sitta fast med fötterna under natten. Han vill ju sova på sidan och det är ju inte så lätt när fötterna sitter fast. Inte skönt att ha ena foten i luften heller. Så ska kolla med läkaren nästa månad om de finns något annat vi kan använda istället. Men får stå ut till dess :)

Att aldrig veta när man ska hamna i en svacka, att aldrig veta hur länge du kommer att vara i svackan. Att inte veta varför du gråter eller varför du är arg som ett bi.
Att ha så mycket tankar att du bara känner sig förvirrad.
Det är sjukt svårt att leva med.
Efter svackan kan du lika väl bli dig själv eller bli manisk och hitta på allt möjligt. Du vet inte riktigt vem du är, du känner en evig tomhetskänsla. Du är olika personer beroende på vilken kompis du umgås med. Att träffa nya människor är hemskt. För då Vet du inte hur du ska bete dig.
Du känner dig iakttagen och tror att folk du går förbi snackar om dig.
Att aldrig veta hur du ska må från dag till dag, vecka till vecka är otroligt påfrestande.
Här är en beskrivning av en diagnos som kallas borderline. En beskrivning på mitt liv, av min vardag. En diagnos jag precis fått eller ja jag fick den för någon månad sen. Enda anledningen till att jag går ute med detta är för att när vissa människor fått reda på att jag har den så försöker dom trycka ner mig, påstår att jag är psykisk sjuk och inte klarar av min vardag. Oavsett diagnos eller inte så är jag samma Emma som innan. Jag klarar inte mindre för att jag fått en diagnos? Jag ger all min kärlek till Benjamin och har hur svårt som helst att lämna bort honom precis som vilken mamma som helst. Folk får nästan tvinga mig för att dom ens ska få hålla i honom. För i min värld är han min bara min och jag känner mig som en dålig mamma om jag lämnar bort honom.
Till er som dömmer mig ang diagnosen vill jag säga en sak, denna diagnosen kan man få avskriven, de är inget som hänger med en hela livet. Man får behandling och sen kan man få den avskriven.
Jag blir så otroligt förbannad på er människor som dömmer en annan människa för en diagnos.

Ni som gör de, gör det enbart för att ni är svaga själva och mår så himla dåligt så ni måste dra med er andra ner på botten. Men tyvärr det funkar inte på mig längre, jag är starkare än så! Ta tag i era liv istället för att klanka ner på andra!

De var allt för mig denna gången!