Ikväll är en kväll med många tankar kring hur jag hade velat att mitt liv såg ut.
Mest av allt hade jag önskat att vi var en familj så som alla andra har det. Men eftersom inte det funkar så hade jag ju uaf velat stt jag å Benjamins pappa kom överens..
Att han tog lika mycket ansvar som jag, men de kommer nog aldrig hända men drömma kan man ju alltid..

Eftersom inte de blivit som jag velat så har jag ju åtminstone hoppats på att de skulle funka mellan mig å en annan jag träffat men icke då. Det är som vanligt.. Sen vet jag med mig att jag är svår att leva med. Inget jag kan hjälpa dock. Jag är den jag är så enkelt är de bara.

Frågan är bara om jag någonsin kommer att kunna lita på en kille igen efter vad som hände i höstas.. Det satte sina spår djupt..
Så från och med nu tänker jag leva ensam med min älskade son. För han kommer åtminstone inte att svika mig.

Jag gav dig min tillit men den bröt du.
Jag gav dig min kärlek men den spottade du på.
Jag gav dig min själ men den stampade du på.
Jag gav dig även mitt hjärta som du har i din hand, så snälla var rädd om de.
För det är de värdefullaste du fått utav mig.
Jag saknar dig så! Saknar oss. Saknar allt.
Vill bara att de ska bli som vanligt igen.