Dricker mitt kaffe och tänker på hur mitt lov har vart.
Hade jag varit den jag var innan och blivit sårad så hade jag förstört med en gång. Den människan finns kvar där inom mig. Den vill komma ut men jag tillåter inte de. Jag tänker inte förstöra för andra. För jag vet att de kommer ni klara så bra själva. Inget jag behöver hjälpa till med.
Låter som att jag är svartsjuk, vilket jag INTE är, jag stör mig bara så grymt på att denna person ej ska kunna göra ett såkallat "val" ska inte kunna ha någon vid sin soda efter vad denne gjort.

De är en person jag stör mig på, finns fler. Undrar just om de är för att jag vuxit upp som får mig att öppna ögonen och sra sig på dessa människor som beter sis konstigt.
Finns en till som lever som den vill och skiter i oss runt omkring. Och blir arg på mig när jag säger vad jag tycker och tänker. Min son behöver inte lära känna någon mer som ändå inte kommer stanna i hans liv. Jag bestämmer det inte du. Du har ingenting med oss att göra. Inse de. Du gjorde ditt val stå för de då.

Skulle kunna skriva hela dagen men inser att jag kommer ingen vart i de och därför avslutar jag här och ska ge Benjamin käk sen fixa i ordning oss för dagens äventyr.
Ha en bra dag allihopa.