Att få känna kärlek från ens barn är den största kärleken man kan känna.
Att titta på sitt barn och veta att du ska bära med dig den vart du än går, lära sig nya saker, uppfostra och alltid kommer finnas vid din sida.
Detta är det mäktigaste jag någonsin känt. Det går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar min Benjamin.
Han är mitt allt, min mening i livet.
Mina andetag jag tar, tar jag för honom. Att se hur hans fötter bara blir bättre och bättre och veta att yes vi klarade en vecka till. Vi kämpar på tsm båda två.
Jag blir så varm i hjärtat att se när fötterna blur bättre. Fick tårar i ögonen när läkaren sa att vänster fot inte behöver gips mer, ren lycka! <3

Jag behöver ingen kille i mitt liv, får tillräckligt med kärlek av min son. Är glad över att vara ensamstående även fast de är extremt jobbigt vissa dagar å jag bara vill slita av mig håret men jag klarar det!
Alla killar är ändå likadana. Bara ljuger och ger en falska förhoppningar. Är så trött på de.

Jag vet att jag är stark och klarar detta även fast jag har ännu en kväll med förvirring och tankar.
Ska snart lägga mig så jag slipper det här.

Var bara tvungen att skriva av mig!

Åh vad stolt jag är över Benjamin. Det är aldrig några problem med honom när vi är på sjukhuset :)
Jag är även så glad över att hans fötter har sådana goda prognoser.
Idag fick vi reda på att vänster fot är så bra och fin att de inte ens syns att han har haft liten PEVA på den.
Så idag blev han av med gipset på vänster fot och behöver bara behandla höger fot! :)
Kan man säga mer än att jag är så otroligt glad över att det går åt rätt håll?! :)
Mammas hjärta ?