Kommit in i en period där jag tänker på de förflutna. Som tex Benjamin för 8 månader sedan.
Så liten han var!
3490g och 50 cm lång.
Nu väger han 9925 och är 73cm lång.
Tiden har bara sprungit iväg, jag kan inte förstå hur tiden kunde gå så snabbt?
Vart försvann min bebis?
Saknar tiden då man låg med honom i famnen hela dagarna och sniffade bebislukt. Nu får jag bara gosa när han ligger och sover vilket innebär nattetid :p
Nu är han bara busig! Springer runt i gåstolen och river ner allt han får tag i :)

Älskade barn!
Tänk om man kunde förklara sin kärlek för sitt barn?!
Den går inte beskriva, den kan man bara visa. Det finns absolut inget bättre än att få tillbringa alla sina dagar tillsammans med min knorr!
Han är bäst, gladast, underbarast, finast.
Vad va livet utan dig? Ingenting, fanns ingen mening med något. Nu har livet fått en mening och det är min älskade Benjamin!
Tänk att jag kunde göra ett sånt fantastiskt beslut, ångrar aldrig någonsin det beslutet. Så fort de visade + på stickan så visste jag att du skulle få komma till världen. Det fanns inget annat alternativ.
Jag kommer föralltid att skydda dig med mitt liv.
Vi har ett starkt band, ibland känns de som att man får ett starkare band när man är ensam med sitt barn än om man skulle vara 2.
Skulle kunna skriva hela dagen men väljer att avsluta nu :)
Frukosten kallar på oss, sen ska vi iväg :)