Två gånger på inte ens en vecka har jag fällt en tår när jag kollat på Benjamin. Usch vad stor han börjar och bli nu. Även fast de är otroligt bra att han tog steget och ville somna i sängen och inte i famnen så tog de hårt på mig.
Han är ingen liten bebis längre. Usch vad hemskt! Tiden har gått alldeles för fort. Han försöker ta sig framåt vilket går bra. Han älskar att stå upp och gå när man håller honom i händerna.
Vart tog tiden vägen? Min älskade prins.