Idag är en dag då jag känner mig ensammast i världen.
Tänk att få höra utav personer du älskar "du är svår att leva med". Då känner man sig inte särskilt älskad tillbax.
Jag vet att jag är svår att leva med, men att höra dom orden, de svider mer än vad man tror.
Det känns som att jag aldrig kommer hitta någon att leva med.
Jag vill oxå känna mig älskad, jag vet att jag är älskad utav både min familj och mina vänner men det är något som fattas. Jag vill oxå hitta kärleken. Jag vill oxå ha någon att komma hem till, få ha någon som frågar hur min dag varit. Få höra orden jag älskar dig.
Fan vad jag saknar det..
Från och med nu ska jag släppa mina känslor och gå vidare i livet. Fick höra ord som sved ordentligt idag. Som fick mig att tänka om.
Jag måste för mitt eget bästa släppa och gå vidare oavsett hur mycket jag än vill hålla kvar i de förflutna så måste jag släppa det.
Jag vill inte, jag önskar att mina drömmar kunde slå in men idag fick jag det bekräftat, det kommer aldrig att ske.
Jag försöker förstå men de går inte. Jag har försökt så länge, alldeles för länge.
En dag ska jag oxå finna mig min man som jag vill leva med, som vill leva med mig och accepterar mig för just den människan jag är.

Jag är svår att leva med men jag hoppas att de finns någon som kan se mina bra sidor istället för att se dom jobbiga och svåra. Jag kan inte hjälpa att jag är som jag är och jag vet inte vad de är som gör att just jag är svår att leva med.
Jag jobbar ju på att bli bättre, det är ju därför jag går hos en psykolog för att jag ska få verktyg till att bevisa att jag kan hantera mina känslor. Men ja jag har svårt att hantera dom av just den orsaken att dom är för många och dom kommer så snabbt så jag hinner knappt blinka.

Jag vet att jag har de dyrbaraste man kan ha, ett barn men de förändrar inte att jag oxå vill ha en pojkvän. En som tar på mig. Ger mig en kram när jag behöver.

Jag känner mig som världens mest ensammaste människa. Jag har alltid haft pojkvän men nu var de över 2år sedan jag hade någon och så länge har jag aldrig vart utan pojkvän. Men jag tror allt har en betydelse. De finns en anledning varför jag är singel, när jag väl hittar någon så tror och hoppas jag att de är något som kommer hålla.

Var bara tvungen att skriva av mig...

Ta mig tillbaka till drömmarna land. Ta mig tillbaka där det var du & jag.
Ta mig tillbaka till de stället där tiden stod stilla. Ta mig tillbaka dit vi älskade varann.
Föralltid kommer just du vara den speciella i mitt liv och de är något jag måste lära mig att acceptera.
Acceptera att livet inte var menat för oss två.
Acceptera att de föralltid bara kommer att vara en dröm som är över föralltid.