Jag har aldrig känt mig såhär lättad på länge. Äntligen har jag fått ett värdigt avslut.
Det känns skönt att äntligen lägga de som hänt bakom mig.
Att äntligen kunna skapa mig ett nytt liv och kunna gå vidare.
Även om de alltid kommer vara mannen i mitt liv, min största kärlek så kan jag ändå lämna de med gott samvete. Jag kommer alltid ha ett gott öga för just honom men jag har förstått att livet var tyvärr inte menat för oss två.

Idag spenderas söndagen ute hos mormor, vi ska snart iväg på min kusins kalas. Hon fyller 12(?) tror jag hahah. Inte lätt att komma ihåg allas åldrar längre när släktet blivit så stor.
Igår var vi uppe hos min pappa. Benjamin fick gunga och träffa en "aaapppapppapp" = vovve hahaha!