Tänk att ett besked kan göra så mycket. Man blir både glad samtidigt som ångesten smyger sig på. Liten blev helt plötsligt jätte stor.
I november ska min pluttis börja dagis. 15 timmar i veckan tänkte jag eftersom jag ska vara arbetssökande men ändå! 15 timmar i veckan utan min plutt!
Men jag vet att han behöver det, han börjar tycka de är tråkigt att bara leka med mammsen nu, sen är han oroligt intresserad av andra barn.
Det kommer säkert gå jätte bra men de känns i mammahjärtat! Men nu ska jag kämpa på min karriär för att min son ska få en uppväxt jag aldrig fick.
Jag är så otroligt stolt över honom! Mitt älskade hjärta! <3