Jag tänkte ha Frågestund på bloggen. Skriv era frågor i kommentarsfältet så svarar jag på dom imorn :)

Som vanligt tycker Benjamin att vi skulle gå upp vid 8 tiden så de var bara att göra de :)
Inatt har de vart super kallt här i lägenheten. Fått sova med mjukisbyxor och linne. Brukar annars bara sova i underkläder.
Hoppas värmen kommer tillbaka snart!

P-pillerna funkar på Sessan, skööönt :)
Nu sitter jag å väntar på att Benjamin ska somna så jag får fixa och dona här hemma innan besöket kommer :)
Bara min moster men man vill ju att de ska se någorlunda ut iaf :)

Nu skriker min son får springa och ta honom :)
Skriver mer sen :)

Natten till idag sov jag hos min mamma.
Kändes skönt att ha henne nära då Benjamin har haft sådan magknip i 2 dagar å bara skrikit.
Fick sån panik igår när jag skulle åka hem från mamma då jag visste att jag skulle inte bara ha hem en skrikande unge, jag skulle hem till en skrikande katt med.
Ja sessan löper ju men nu har jag hämtat ut p-piller så hon har redan lugnat ner sig massor!
Benjamin la värsta skiten hemma hos Sara innan så han mår betydligt bättre nu och är äntligen sig själv igen :)
Nu sitter jag brevid en sovande Benji och kollar på idol. Funderar dock på att gå och lägga mig då jag helt från ingenstans fått en jätte rinnande näsa och känner mig hängig. Men hängigheten kan ju bero på tröttheten av att vara mamma med att äntligen kunna slappna av och inte gå på nålar för att väcka Benjamin när han väl somnat.

Fick oväntat besök idag med, sötaste Victor kom med en bukett rosor till mig. Vilken överraskning! :)

Imorn får vi besök av min moster Johanna och hennes pojkvän :)
Ska bli mysigt <3

Nä dax att ge sessan mat sedan ska jag testa att låta Benjamin sova i sin egen säng inatt :)
Dock är de jätte mysigt att ha honom brevid mig och de underlättar när man behöver amma men vill inte att de ska bli en vana sen när han blir större så ska börja avvänja honom nu om de går :)

Många tror att de är jätte jobbigt att Benjamin har såkallad klumpfot.
Men för varken mig eller Benjamin är de jobbigt.
Klumpfot innebär att barnet föds med en eller båda fötterna inåt vända.
Benjamin hade bara mycket på höger och knappt ingenting på vänster.
2 dagar gammal så blev han gipsad på båda benen.
Självklart blev det en tyngd för mig som mamma med tanke på att jag inte förväntade mig ett gipsat barn.
Men de gick över väldigt fort för min tanke var tänk om de var värre?
Tänk om han hade fötts med ett hjärtfel eller något annat jobbigt.
Han har inte ont utav gipset med tanke på att han inte vet något annat.
Hans gips är hans trygghet.
Nu var de andra gången vi gipsade om honom och nästa vecka blir han omgipsad igen sen blir han av med de och får skenor istället.
Jag trodde de skulle bli jätte jobbigt men de har vart super lätt, han är som vilken annan bebis som helst bara att han har gips.
Inget jag klagar på med tanke på att han som sagt inte tycker att de är jobbigt.
Forskarna har ingen aning om varför vissa barn drabbas av detta.
Det är något som uppstår efrer 12 graviditets veckan och drabbar oftast pojkar.
Nu hade jag "oturen" att få ett sådant barn med de "problemet"
Men Benjamin har inget svår klumpfot.
vänster fot är redan rak men ska fortsätta behandlas iaf så de inte kommer tillbaka.
Höger fot har vi lite mer jobb att göra men den är snart rak den med.
Sen när han blir äldre kommer inte de märkas någonting att han föddes "annorlunda"
Läkarvården är så bra så dom märkte ju detta jätte snabbt och startade behandlingen så snabbt vilket jag är väldigt tacksam över.

Ville bara skriva allt detta så ni kan få en inblick i att det faktiskt inte är så jobbigt som de låter :)

Gomorron.
vaknar av att jag drömmer att vi försover oss, kollar klockan som inte har ringt och inser att vi bara har en timme på oss innan vi ska åka för klockan inte har ringt..
Ja som rubriken tyder ska vi till sjulhuset.
Idag får han sitt sista gips.
Skönt, nästa vecka blir han av med de :)
Mysigt att höra att han bara gnyr lite inne i sovrummet går in och frågar om de är nån vaken tro?!
Går fram till knorren och får ett snabbt pytte leende från honom.
Blev alldeles varm i hjärtat <3

Nä nu får jag amma klart byta blöja å ta på älsklingen :)
Skriver sen :)

Denna texten vill jag ägna min bästa vän Sara!
Vi träffades i 7an nån gång. Aldrig vart ovänner men inga vänner som umgåtts direkt heller.
Men i somras vände allt. Från att stå ensam och sviken av dom flesta samt gravid så stod Sara där med öppna armar och tog emot mig.
Något jag aldrig trodde var att jag skulle få kalla henne för bästa vän.
Vi har vart så nära varann hela livet men ändå så långt bort.
När vi väl började umgås mer och mer så visade det sig att vi är väldigt lika varann.
Tänker likadant, vart med om liknande händelser m.m
Äntligen någon som förstår mig. Någon som jag kan öppna mig för. Någon jag vet inte kommer svika mig med tanke på att hon är lika godhjärtad som mig.
Brukar kalla henne för min spegel bild.
Hon vet exakt när jag har en dålig dag. När jag behövs muntras upp.
Jag vet inte hur jag hade klarat slutet av graviditeten utan henne.
Hur jag hade klarat att bryta upp med J utan henne.
Jag vet att hon tyckte de var en stor ära att få vara med mig på förlossningen. Men i själva verket är det jag som ska tacka. Vet inte hur jag hade klarat de utan henne. Det var en stor trygghet att ha med henne. Att hon var en av dom första som fick se Benjamin.
Sara, jag vill bara att du ska veta hur mycket jag uppskattar våran vänskap.
Hur underbar du är och hur lycklig du gör mig att jag och Benjamin får vara en del av eran familj.
Att få se dina tjejer växa upp och lära sig nya saker.
Hur skönt de är att ligga i varsin ände av soffan sleten tsm med våra barn och bara va.
Jag kommer alltid finnas vid eran sina! Du är den starkaste vännen/mamman/frun som finns och du är helt klart bäst! :)

Jag älskar dig bästis! <3

Imorse gick jag å knorren iväg på morronkaffe å morronmys med bästis och Alice.
Så glad att jag har henne i mitt liv så de finns inte.
Den vänskapen är bäst <3

Sen gick vi till bvc och knorren går upp som han ska. Sen vart de utelek med Ella efter dagis :)

Sen träffade jag en som väckte upp mycke känslor å tankar.
Inte så att jag är depp men med tanke på alla känslor efter en fl så sitter jag nu och funderar.
Tårarna är påväg, saknaden är stor och känslorna är blandade.

Ja idag har jag tvättat, städat och även diskat. Min lille kille är så snäll.
Tillät till å med mamma att duscha! De var inte illa ;)

Nu springer sessan runt och skriker som en tok. Frågade i en katt och hund grupp på fb vad de kan bero på. Om de beror på för lita uppmärksamhet eller om hon löper.
De flesta tror att hon löper så måste fixa fram pengar till kastrering fort som fan.

Nu ligger jag å Benji och myser i soffan. Han äter lite å jag kollar på scrubs.
Jobbigt att bo i ett lyhört hus med tanke på att en barnfamilj har flyttat in över oss och dom stampar som fan i golvet!
Känns som taket ska rasa in....

Nä dax att fortsätta mysa i väntan på ett samtal :)